Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
skåpets egen kvällsvard, hvilken de lämnat
oaf-slutad, för att höra på honom.
Benjamin bockade sig och skrapade med
foten, innan han tömde muggen. »Och så bad
den unge herrn mig hälsa och säga alla här
hemma, att nästa gång vi här nere vid
Delaware finge höra talas om ett slag som det vid
Bunkers Hill, så hoppades han till Gud, att vi
också skulle få höra hans namn.»
Ingen svarade något. Madam Hatting
snyftade högt i sin näsduk och hennes döttrar stodo
med stora tårar i ögonen. Gubben Carl Adam
satt och teg i sin karmstol på stora perrongen,
framåtböjd, med läpparna mot käppens
guldknapp. För hundrade gången under dessa
dagar tänkte han på sin släkt: på sin farfarsfar,
som under den store Gustaf Adolf stupat vid
Breitenfeld, på sin farfar, hvilken, blott tjugu
år gammal, blifvit sårad vid Nördlingen, på sin
egen far, som grånat i kampen med indianerna
under det han kämpat om hvar tumsbredd af
sin jord, och på sin broder Marius, som fallit vid
Quebec. Han visste, att trots spaden och plogen,
som de hade fört, trots räkenskapsböckerna i
Highstreet och skeppen i Philadelphias dockor,
hvilka nu buro huset Hattings namn, så var hans
ras en krigisk ras. Han visste — och det gjorde
honom stolt att tänka därpå — att så länge det i
världen funnes något att kämpa för och att eröfra,
så länge skulle sönerna af hans folk och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
