Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
»Joo ...» drog en annan på det, hvilken
ogärna uppgaf hoppet. »Jag ser några röda
rockar... Kan du inte se?... Och det finns
flera, som ha blått och gult...»
De lutade sig allesammans ifrigt fram öfver
bröstvärnet — nedifrån dalen måste de i sina
hvita klädningar ha tagit sig ut som en flock
dufvor i rad på en pinne. Icke en af dem,
ehuru de alla fått lära att hålla med kungen —
icke ens Sir Jolin Johnsons dotter — kände
någon som helst vare sig rädsla eller afsky för
dessa »fiender», hvilka, när allt kom omkring,
ju blott voro deras landsmän.
Plötsligt gåfvo de sig allesammans till att
klappa i händerna — ingen kunde sedan säga
hvem det var som hade börjat. Buren högt af
en ryttare midt i truppen dök den nya
tre-färgade fanan upp. Det var första gången någon
af de unga flickorna såg Amerikas egen fana,
om hvilken de alla visste, att den på årets första
dag första gången vajat öfver armén vid Boston.
Så såg det alltså ut: upprorstecknet,
frihetsbaneret. Och med ett intresse, som ingen af
dem tänkte på att dölja, begynte de alla ifrigt
peka och förklara: det brokiga märket uppe i
hörnet var S:t Georgskorset, som i blått fält
skar S:t Andreaskorset — England och
Skottland . ..
Fanan kom närmare. — Vinden tog i den
stora duken och spände ut den som ett segel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
