Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ögon voro nu heller inte fromma längre, men
mera blanka än någonsin.
»Jag har dock mer än en gång visat — inte
sant, mina herrar?» han slog ut med armarna
— »att Daniel Whyte från Connecticut kan gå
jämt upp mot en adlig krämare från Delaware.
Vi kommo in med Majblomman, vi!» Äfven
han lade hotande handen på sin värja.
Allt samtal vid bordet hade redan afstannat.
Flickorna sutto förskräckta och stirrade på de
stridande, ett par sågo ut som om de skulle
till att dåna.
Fru Marion Hatting böjde sig fram öfver
bordet — lång och smal och blek med sina inånga
skära rosor på hufvudet. Hon knäppte iliop
händerna öfver sin tomma tallrik och sade
sakta, som om hon intet hört, utan att se på
någon särskildt:
»För första gången i dag såg jag ’Den Stora
Unionens’ nya fana. Vi trodde, att Den Stora
Unionen betydde koloniernas enighet...»
»Bravo, Madam!» ropade öfversten bredvid
henne. Det kom in mera vin, han föreslog en
skål, och de drucko högtidligt för »Enigheten».
»Seså, vän William, för det att den tölpen
Whyte sitter och ser ned på din fru systers
hvita skuldror!...» hviskade Lambert
Cadwalla-der förmanande.
»Hvad menar du?» William vände sig rakt
emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
