Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
kunde hvem som gick förbi höra klara
flickröster prata och sjunga.
Det var nästan uteslutande
»gentlemänregementen», som under afvaktan på höga
vederbörandes vidare order lågo och öfvade sig
på New-Jersey, i det de samtidigt höllo utkik
på det brittiska lägret midtemot på Staten
Island. Där var öfverste Leitchs raska virginier,
Smallwoods glada och lysande maryländare i
skarlakansrödt och gult — kontinentalarméns
erkändt mest sprättiga regemente. »Rena
maka-roniherrar,» som general Mercer brukade retas
med dem — »annat än liebönderna från
Connecticut i vadmal och träskor, hvilka inte ens
Washington själf kan få pli på!...» Där var
»Delawaregossarna» under Haslet och de fyra
kontinentalbataljonerna, af hvilka den första
under öfverste Shee var från själfva staden
Philadelphia. Utom Arthur Wilkes, som ju var så
vänlig att åtaga sig brefvet till Marion, träffade
Sarah där många bekanta hemifrån — bland
andra William Allen, som då ännu var så ifrig
som någon för den goda saken.
Men William Hatting såg hon icke. Ty
ehuru han — hvilket Sarah visste — hade
erhållit fullmakt som major vid den nybildade
Philadelphiabataljonen, använde Hans Excellens
honom för ögonblicket vid de viktiga
befästningsarbetena omkring New-York. Men i stället
hörde Sarah ofta talas om honom, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
