Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
stund efteråt. Hon tänkte på Marion. Allen
såg förvånad upp. Han var redan långt inne
i en annan historia.
Sarah blef litet röd. Hon visste, att många
af deras vänner, för det att hon var så intim
med Hattings, trodde, att det var för Williams
skull som hon lämnat sitt trygga hem och
försökte komma närmare krigsskådeplatsen. »Ack,
de kände icke hennes hjärta!» tänkte hon bara
och hon försökte ej taga dem ur deras tro. Men
tiden hade blifvit så lång hemma på Penley
Hill, hon var ju redan en äldre flicka, hela
tjugufyra år. Och inte var det roligt heller att
komma till Christeen och bara höra Everi
alltid tala om Marion. Landet och armén tänkte
hon också mycket på. Och för en, som hade
hufvudet fullt af tankar samt ägde goda krafter,
blefve det sannerligen i längden alltför svårt
att hela året igenom bara sitta hemma med
händerna i kors och höra på rykten och läsa
intetsägande tidningsnotiser och lögner.
Evert Hatting hade vändt sig till rätte
mannen, då han bad general Livingston utverka
Marions utlämnande. Han satte sig genast i
rörelse, skref till Schuyler och Washington,
rörde upp himmel och jord oclx gick med sitt
namn i borgen för hennes oskuld. Naturligtvis
kunde man i det amerikanska lägret icke neka
något åt Livingston, som var en så god patriot.
Så länge undersökningen mot Johnsönerna stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
