Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
hon sig från rutan — Sarah glömde icke hennes
blick — och sade lågt:
»Ja, jag tänker på William ...» I själfva
det sätt, hvarpå hon uttalade ordet tänka, låg
liksom ett »nu och alltid» doldt. Det tyckte
åtminstone Sarah. Och hon hade sagt hans
namn så långsamt, dröjande på hvar bokstaf.
Men nu hade Sarah föresatt sig själf, att
när hon en gång finge tillfälle, så skulle hon
sannerligen, för Everts skull, rent ut fråga
Marion, hur det alltsammans hängde ihop, och
hvarför hon hade gift sig med den äldste
brodern.
Hon var så orolig och ängslig öfver alla
dessa tankar och funderingar, att hon redan
samma afton Marion kom till Liberty Hall
fann detta »tillfälle».
De skulle dela rum den första natten, ty
huset var som vanligt fullt af gäster, och Sarah
och hennes piga hjälpte bägge Marion med
af-klädningen. Hon var så trött, att hon knappt
kunde stå, efter en hel dags ridt i brännande
solsken.
»Vet du af,» sade Sarah mycket säfligt
men med ögonen på Marions ansikte, »att din
svåger William väntas hit livar dag?»
Det dröjde litet, innan Marion svarade.
»Fru Livingston berättade mig det i kväll,»
sade hon.
Sarah och hennes piga stodo på hvar sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
