Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
mitt löfte, och ...» Hon såg åt sidan och smålog
halft förläget, halft bittert, liksom hon ångrade,
att hon talade och ändå inte kunde låta bli.
»Och jag tyckte inte, att det lönade mödan
att taga det tillbaka igen,» sade hon långsamt.
»Men ditt hjärta var hos en annan,»
utbrast Sarah med en röst, som plötsligt blef hård,
personlig, förebrående och nästan predikande.
Det var som ett underförstådt: »O, synderska!»
på slutet.
Marion skakade långsamt flera gånger på
hufvudet. Det var nu så mörkt, att Sarah
nästan bara såg hennes hvita nattmössa.
»Nej,» sade hon högt och tydligt, ahdeles
uttryckslöst. Och därefter: »Vore det inte bäst
att hämta ett ljus?»
Men en lång stund efteråt, då hon väl
kommit ned i den stora sängen och Sarah inte längre
kunde se henne bakom de randiga gardinerna,
frågade hon, halft tvekande:
»Har du verkligen gått och tänkt på det
här? Jag menar, på mina angelägenheter?»
»Ja,» sade Sarah. Deras röster liksom
korsade hvarandra så försiktigt tvärs öfver
rummet mellan de två stora sängarna, hvilket det
ensliga talgljuset framför spegeln blott svagt
upplyste. Hon tillade öppenhjärtigt, mycket
allvarligt:
»Jag har tänkt på det för Everts skull...»
»Kära Sarah,» sade Marion plötsligt, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
