Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
fulla af tårar. Hennes läppar skälfde, och
handen, som hon åter — halft omedvetet — skyggt
och ödmjukt, nästan bedjande räckte fram emot
honom, var fuktig och het.
»MarionI» hviskade han lågt, hest och
ovillkorligt varnande. Han såg icke längre på henne,
men hans hand slöt sig hårdt omkring hennes.
Med ett slags blandning af förtviflan och
tillfredsställelse kände Marion, att hon nu
blottställde dem bägge, att hon i sin egen exalterade
själfförnedring — åtminstone i detta ögonblick —
tvang honom att visa henne ömhet och beskydd.
Så länge hon kände sig allena, genom hans
vilja och oböjliga föresats aflägsnad ifrån honom,
hade hon förmått alt någorlunda behärska sig
— men nu... Alla de kval, all den ångest
hon under bela denna tid utstått, gjorde
henne i återseendets ögonblick så svag, att hon
icke längre var sig själf mäktig. Hon glömde
allt och alla. Och med ett slags tillintetgörelsens
jubel kände hon, att hon — ännu! — ägde
förmåga att komma honom att glömma sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
