Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
fram öfver denna Long Islands stora, tysta
valplats, där de segerdruckna fienderna nu lågo
lägrade mellan de fallna. Soldaterna vände
skräckslagna ögonen mot hvarandra. Var det
britterna, som hade skjutit? Hade de dock,
trots all försiktighet, fått nys om reträtten?...
Eller var det en amerikansk kanon, som blott
af o varsamhet gått af? ...
Först då det redan börjat dagas fick äfven
Philadelphiabataljonen ändtligen order att draga
sig tillbaka. Man ordnade sig tyst till marschen
och hade redan kommit halfvägs ned till East
River, då ett rykte hastigt spred sig genom
leden, att en afdelning engelskt kavalleri var
hack i häl efter dem. Ögonblickligen gjordes
det helt om, och första ledet kastade sig på knä
med fällda lansar. William Hatting
kommenderade. Han var själf bland de första. Man
kunde icke se en hand framför sig för dimma.
Soldaterna, som redan voro genomvåta,
väntade länge orörliga i samma ställning. Hvar
sekund fruktade de att se de röda ryttarna storma
fram genom dimman, som nu nästan liknade en
mur. Mer än en af dem, som lågo på knä och med
bägge händerna höllo på de tunga lansarna,
kände redan i inbillningen hästhofvarna på sitt
hufvud ...
Så fick man veta, att alltsammans hade
varit ett misstag: det var amerikanskt rytteri
man hört... Oreda och förvirring, eder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
