Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
glömdt emellan dem — hans stora blå ögon
sågo trofast in i Williams.
William drog åter sin hand till sig. Han
hade plötsligt fått mycket att göra med hästen,
som skrämd reste sig på bakbenen.
»Jag har inte tid —» sade han bara. Blicken
följde de två kanonerna, som nu voro ett godt
stycke framför honom, och han såg icke längre
hvarken på Evert eller Marion. Därpå vände
han sig ännu en gång och viftade med handen:
»Hälsa ...»
»Nu kan jag åtminstone säga föräldrarna
och flickorna, att jag har sett honom,» sade
Evert, när han och Marion långsamt gingo
bredvid hvarandra framåt gången.
Marion svarade icke. Hon gick och höll
tänderna hårdt pressade mot underläppen bara
för att hindra sig från att gråta högt. Strupen
var som ihopsnörd, och tårarna trängde sig med
våld fram i hennes ögon. Hon stannade och
tryckte handen emot hjärtat.
»Skynda dig,» sade Evert, »annars få vi
icke se general Washington.»
Då de kommo fram till trappan, höll
generalen och herrarna af staben ännu framför
trappan, men ingen hade haft tid att sitta af,
och nu var den korta rasten redan slut. I det
han gravitetiskt och allvarligt förde ut hatten i
en stor båge, bugade sig Hans Excellens till
afsked för guvernör och Madam Livingston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
