Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
»Det är ju det, att man ... liksom aldrig
riktigt vet, hvar man har Marion ...»
»Hon är så ung,» sade Sarah kyligt
ursäktande.
»Det är icke det —» Evert skakade på
hufvudet. »Hon är tjugu år — och i många
ting är hon som om hon vore åttio. Nej, det
är icke det...
Hon är liksom vattnet i Schuylkillfloden
därhemma —» Sarah hörde på hans ton, att
han redan ångrade, att lian talat med henne
om Marion, och nu med en skämtsam vändning
ville göra slut på ett samtal, som plågade och
förödmjukade honom — »klar och ändå mörk
. .. med dolda källor.»
»Schuylkill speglar allt,» sade Sarah hårdt.
Åter tego de bägge ett par minuter. Evert
stod ined händerna i fickorna, halft sittande på
fönsterkarmen, och såg ned.
»Låt oss tala rent ut, Sarah,» sade ban
plötsligt — lidelsefullt och dock med en viss
stolt, behärskad värdighet. »Du, som har sett
henne — du menar alltså, att... att hon har
tagit intryck af — något? ...»
»Jag menar ingenting. Det var du, som
började tala i bilder. Jag fryser.»
Evert böjde sig längre fram emot henne.
Han tycktes inte se, att hon svepte koftan
tätare om sig och ville gå.
»N u håller hon med rebellerna,» utbrast ban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
