Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
>■ Sätt dig ned. Svep fallen om dig. Det är ju
ett Herrans väder.»
»Stormen tar till,» sade Evert. Han drog
myndigt Marion ned på hennes plats. »Körl»
ropade han till kusken.
Marion satte sig åter lydigt till rätta under
den gemensamma skinnfällen. Hon skälfde af
köld och sinnesrörelse. Evert gned kraftigt
hennes händer och höll dem kvar i sina. Hon
lät det ske och var ånyo rörd öfver hans
ömhet.
Husen, som skymtade förbi från vägen, stodo
liksom så öfvergifna i stormen — halft dolda
och undanskymda bakom stelfrusna buskar
och höga drifvor. Men i alla blinkade eit ljus
bakom de låga fönstren.
»Vår frälsare i krubban,» sade Sarah — hon
satt med hopknäppta händer — »var icke själf
den kväll han föddes mera arm och hjälplös
än hans stackars fattiga amerikanska folk är nu.
»... Och hans svaga arm var dock mäktig
att böja och ödmjuka alla jordens konungar och
furstar,» slutade hon troskyldigt och innerligt
med uppriktig rörelse.
Evert smålog. Han var icke af kväkarsläkt,
och på lediga stunder hade han ibland läst
monsieur de Voltaire.
»Men det kostade honom allt ändå litet
möda,» sade han godmodigt vanvördigt. »Och
vägen till härligheten gick öfver Golgatha.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
