Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Marion hade sattresskrinet ined sina smycken
och sitt toalettsilfver upp på ett utskjutande
stycke af muren. Tyst, litet kyligt, räckte hon
Sarah den begärda tingesten — en liten fläckig
spegelbit i starkt snirklad, drifven silfverram.
Själf var hon redan färdig. Utan att ge sig tid
att kamma sig hade hon blott bundit en liten
blommig muslinsmössa öfver håret. Hon
häktade ännu en gång ett par häktor, som gått
upp i lifvet, och gick därpå åter tillbaka till
fönstret.
»Tycker du inte, att han är förfärligt länge
borta,» frågade hon nervöst Sarah.
»Vi måste ha tålamod,» svarade Sarah litet
sträft. Hon var själf lika orolig som Marion,
för det att Evert blef så länge borta. »Gud vet,
hur länge vi få vara i fred häruppe!... Det
tyckes som om huset nu återigen vore fullt af
folk...»
»Han sade, att vi inte skulle göra annat än
hålla oss tysta som råttor ...»
»Då skulle du sannerligen inte gå där fram
och tillbaka och trampa på dina höga klackar,»
svarade Sarah hvasst. Det förödmjukade henne,
att hon — i en sådan stund — kunnat visa sig
så fåfäng, att hon bedt Marion om spegeln.
»Tyst!» hviskade Marion och höjde handen
— hon var i det ögonblicket alldeles hvit i
ansiktet. »Det går i trappan.»
Evert kom bullersamt in i rummet åtföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
