Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
den och voro därför inom några minuter utom räckhåll för pi-
larna, vilka gå mycket längre än spjuten. Genom att styra snett
över floden voro vi vissa om, att de icke skulle kunna upphinna
oss med sina kanoter, ifall de försökte, ty vid dylika försök tog
strömmen alltid kanoterna och förde dem långt utför floden,
innan de kunde uppnå motsatta stranden. På så sätt hade vi
redan förut uttröttat små förföljande flottor, som vi icke ville
inlåta oss i beröring med. Vi styrde bakom en ö och slogo
läger på nytt samt gjorde upp nya eldar. Männen sovo snart
igen. Banks mådde icke riktigt bra, varför han fick lägga sig.
Jag tog ensam vakthållningen, tills dagsljuset inbröt. En och
annan kanot hördes plaska omkring, men ingen vågade komma
nära. Vid första dagning bröto vi upp och funno därvid, att en
stor mängd kanoter närmade sig. Men den vänliga mor-
gonvinden fyllde våra segel, och vi foro stolt därifrån. O,
vad vi lärde oss att älska och värdera vinden! Om den blott
lekte sakta i seglen, så gingo våra båtar ganska fort, och då
vinden var starkare, ilade båtarna uppför strömmen.
Om några dagar kommo vi till en stor och ganska trevligt
belägen by. Vi förvånades över att se så få vapen. Folket
syntes godmodigt och även gästvänligt, så att de t. o. m.-er-
bjödo oss hus att bo uti, vilket vi dock avböjde. Vi bytte bort
det sista buffelköttet och även andra saker för frukter och en
mängd höns och ägg. Även gåvo vi hövdingarna enkla pre-
senter, varöver de voro mycket förtjusta. De gåvo oss presenter
tillbaka av små elefanttänder. Vi gingo en i sänder och besågo de
närmaste byavdelningarna. Allt syntes fredligt och ordenligt.
Kvinnorna voro sysselsatta med sina matbestyr, och myc-
ket få tycktes vara rädda för eller besvärade av oss. Vi an-
sågo, att detta skulle vara en ganska lämplig plats för en mis-
sionsstation framdeles. Hövdingarna frågade oss också, om vi
ej vore hågade att stanna hos dem, såsom de hade hört, att
vita män bosatt sig vid en del byar längre utför floden. Vi
svarade, att vi kanske framdeles skulle komma och slå. oss ned
bland dem, men nu skulle vi resa längre uppför floden, där vi
redan hade en plats. Det kändes skönt att vara bland ett så
fridsamt folk. Natten förflöt lugnt och stilla. På morgonen, då
vi lagade oss i ordning att resa, samlade sig stora skaror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
