Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
för att se på avfärden. Den fullställständiga frånvaron av vapen
visade, att vi vunnit deras förtroende.
Två dagar senare gjorde vi en motsatt erfarenhet. Vi lade
till vid en stor by för att stanna där över natten. Folket såg
visserligen vänligt ut men var icke så helt förtroendeingivande.
Åtskilligt tedde sig hemlighetsfullt och mystiskt, vadan vi be-
slöto oss för att hålla säker vakt och vara redo för vad som
helst. Omkring klockan 11 blev det mer och mer tydligt, att
det var allt annat än stillhet i byn. Jag väckte Banks och sade
honom, att vi icke hade lång tid på oss, innan det skulle vara
för sent. Högst försiktigt väckte vi sedan våra män, en och en, och
nästan ljudlöst voro de alla om en liten stund i båtarna, som
löstes och sattes i gång utåt, varefter strömmen tog dem och
förde dem allt längre från stranden. Om infödingarna varsnat
vårt tilltag eller tiden för anfallet var så nära, det kunde vi icke
klargöra, men om en kort stund kommo de massvis rusande
ned till stranden och ut i vattnet under förskräckligt tjut och
larm. Hade vi då legat i vår sömn, hade vi blivit nedgjorda
eller tillfångatagna för att sedan slaktas och uppätas. Detta
hade de utan tvivel räknat ut. Men våra segel voro i hast uppe
och förde oss med rask fart undan den stora faran. Våra män
"hånade infödingarna, frågande dem, om de voro så enfaldiga,
att de trodde sig kunna fånga de vita männen. Då kunde
de lika gärna försöka sig på att taga ned både månen och
stjärnorna. Så höll Gud städse sin skyddande hand över oss,
och vi kände oss rent av oförklarligt trygga. Vi talade ofta
därom och tackade Gud för hans faderliga omvårdnad.
På 31:sta dagen efter avresan från Stanley Pool ankommo
vi till Wangata, det nuvarande Equatorville, där Stanley för kort
tid sedan anlagt en liten militärpost på 20 man under kommando
av löjtnant Vangelle. Denne visade sig vara en mycket trevlig
och sympatisk man. Längre fram, vid tiden för kongojärnvägens
invigning, var han vice guvernör över Kongostaten. I sitt tal
vid nämnda invigning yttrade han de märkliga och sanna or- ’
den: ”Att känna de svarta litet gör dem frånstötande, att känna
dem grundligare gör dem tilldragande”. Han mottog oss mycket
artigt och vänligt, gav oss husrum, lät utdela mat till våra män
och inbjöd oss till sitt bord.
Efter en dags vila återvände Banks för att i rätt tid kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
