Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnen, av Kristina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
emot gå ej namn i arv från far till son, men understundom
uppkallas barnet efter någon vän eller släkting.
Under sina tidigaste år få de små kongobarnen nästan i
allt följa sin egen vilja. Man anser dem för små både att läras
och att tuktas. Följden därav blir naturligtvis, att de bliva for-
drande och elaka. Den lille pysen fordrar stampande och skri-
kande att bliva buren, fastän han mycket väl kunde använda
sina egna små ben och fastän hans mamma har en tung korg att
bära och därjämte en gris att leda. Han får också sin vilja
"Rolig är vår lek"
fram, ty hans mor tänker: nu regerar han mig; när han blir större,
skall jag regera honom.
Flickorna få ganska tidigt vänja sig vid arbete. Redan vid
sex eller sju års ålder få de följa med till fältet och lära sig föra
hackan. De få hämta vatten, sopa huset, passa upp på modern,
då hon lagar mat, se efter lille bror eller syster o. s. v. Gos-
sarna däremot få vid samma ålder för det mesta sköta sig själva
och även befalla sina systrar att passa upp på sig, vilket
dessa också måste göra.
Som nämnt är, få de små barnen ej lära sig lyda, varför
det för dem blir så mycket svårare, då det omsider kommer därhän,
att deras vilja måste böjas. Fadern bryr sig ej mycket om sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
