Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnen, av Kristina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
barns fostran, emedan han inga plikter anser sig ha emot
dem, då de ju ägas av moderns hövding och det egentligen är
denne, som skall fostra dem. Denna fostran består dock mest
i att skrika och ryta åt barnen. Om de ej vilja lyda eller de
ertappas med något otillåtet, så straffas de grymt. I en by se
vi en liten 7—8 års flicka bittert gråta med till hälften rädd,
till hälften trotsig uppsyn. Hennes ansikte är sönderrivet och
blödande. Vi fråga, vem som gjort så med henne. — Hennes
mor, svaras det. I en annan by se vi en omkring tolv års flicka
rulla sig på marken och skrika vilt av smärta. På vår fråga,
Gossarne leka handelsbod
varför hon gör det, svarades helt likgiltigt, att hennes mor strött
peppar i hennes ögon.
Det brukas även att slå dem med tjocka påkar, hänga eller
lägga upp dem under taket i huset och sedan röka dem 0. s. v.
Att barnen under sådana förhållanden lära sig att bliva
falska och lögnaktiga är naturligt, allrahelst som de ej få någon
undervisning om det orätta i att t. ex. ljuga, utan snarare få
höra, att det går an, allenast de kunna göra det så slugt, så att
de ej ertappas.
Ja, de skulle ej straffas så grymt för stöld heller, som de
nu göra, om det ej vore så, att deras hövding finge erlägga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
