Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1886 - Fr. Björnström, Krafft-Ebing, Om friska och sjuka nerver. — Helsovännen. Anm. - Ina Lange, Småprat från Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 6
förklaras, att »lif är rörelse och verksamhet»; »lif med helsa är
ordnad verksamhet»; »lif är kamp för tillvaron»; »lif med helsa är seger
öfver fiender»; »helsovårdsläran lär oss att känna vårt lifs fiender;
han lär oss att fly dem eller att döda dem, innan de nå oss».
Såsom medarbetare i tidskriften möta oss vårt lands främsta
hygienister såsom professor E. Heyman, som i en artikel framhåller
skummjölksostens stora näringsvärde i förhållande till dess
prisbillighet, och förste stadsläkaren d:r K. Linroth, som gifver goda råd
rörande renhållningen i våra landsortsstäder. I »ett litet kapitel om
qvinnodrägten» förordar provinsialläkaren J. E. Bergvall varmare och
ändamålsenligare underkläder. Derjemte innehåller detta nummer
bokanmälningar och några smärre meddelanden.
För det billiga prenumerationspriset 2: 50 för årgång, vinner
man säkert lärdomar, som torde förekomma vida större och
ledsammare utgifter på apoteken. F. Björnström.
Småprat från Köpenhamn.
Köpenhamn i December 1885.
Mfär nere blåser för närvarande en frisk flägt, som ibland kommer
(^l oss fremlingar att tro oss vara midt i Europa. Det är lif och
arbete, och fastän under starkt tryck, rör sig och växer
folkmedvetandet i jemn och säker fart.
Men det politiska och merkantila lifvet slukar ej andra intressen.
Man är entusiastisk för konst och literatur. och oaktadt till och med
målare, bildhuggare, författare och skådespelare klaga öfver dåliga
tider, så blomstra ändå de sköna konsterna i Danmarks hufvudstad
vackert nog, om också en hop ogräs sticker hufvudet upp bland
hvetet och trifves bättre än det egentligen skulle.
Vi ha en mängd illustert folk här just nu. En af dagarne hade
den norske komponisten Edward Grieg en konsert. Salongen var
icke fylld. Men nordens största musikaliska namn funnos der ändå.
Gamle maëstron Gades vackra grå hufvud bemärktes i första rummet;
hans lilla sunda och kraftiga figur tar sig alltid bra ut, och hans
ögon blickade denna afton specielt förnöj dt omkring sig eller uppåt,
till estraden. Johan Svendsen undgår aldrig publikens odelade
uppmärksamhet, hvar han än går fram. Han har också något så frappant,
energiskt och distingueradt i sin hela personlighet, att man icke kan
underlåta att observera honom, och det ehuru han fullkomligt saknar
alla yttre artisttecken, långhår och sådant. Redan som europeisk
ryktbarhet är han föremål för publikens hyllning, mer eller mindre
sysslolösa damers dyrkan och bröders i Apollo afundsjuka. Det är
dertill en nästan sydlänsk liffullhet och ungdomlighet, som stämplar
hans utseende och väsen, liksom hans rörelser vittna om fysisk kraft
och största elasticitet. När han anför en opera eller — kanske i ännu
högre grad — när han i konsertsalongen står framför sin orchester, förstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
