Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI. Juni-Juli 1886 - Esselde, Värnpligten och sjukvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Genmäle rörande qvinnans värnpligt inom
sjukvården.
r aprilnumret af det Danska månadsbladet »Kvinden och
Samfundet» förekommer en god uppsats rörande detta ämnes framställning
i Tidskrift för Hemmet. Omedelbart derpå följer ett insändt genmäle.
Afsigten med genmälel förklaras vara att förhindra liera qvinnor
att ansluta sig till den nämnda värnpligtsiden, detta pä den grund,
att den kräfver offer utan att gifva motsvarande lön. Qvinnornas
förkärlek för detta slags pligter, deras böjelse för troheten i det lilla,
för kärleksgerningen utan honorar väcker genmälarens stora misshag.
Om sjukvårderskan genom sin verksamhet kunde, likasom läkaren,
tillvinna sig »en god gage», en ansedd ställning, ett hedrande
ordenstecken, à la bonheur! då vore genmälaren gerna med om saken; sans
celà, non!
Det lönar knappast mödan, att två personer med så diametralt
olika tänkesätt som genmälaren och undertecknad byta tankar. Jag
inskränker mig derför till några få anmärkningar.
Till en början erinras hurusom genmälaren tagit miste, då hon
i förskräckelsen uppfattat den föreslagna värnpligten inom sjukvården
såsom obligatorisk. Jag har tvärtom betonat, att e’litekären af aktiva
värnpligtiga skulle uttagas af dertill frivilligt anmälda, hvaremot de
öfriga, d. ä. de passiva, skulle förpligtas endast till en värnskatt för
en gång.
För öfrigt vill jag lugna anmälaren med den öppna förklaringen,
att jag alldeles icke anser fattigdomen och den låga samhällsställningen
som något kompetenstecken för sjukvårderskan. Tvärtom har jag
tänkt mig, att hos oss, likasom i England, Tyskland, Frankrike och
Nord-Amerika, rätt mången välbergacl qvinna med bildning och
anseende skall egna sig åt det menniskovänliga värfvet, så snart
förhållandena vid våra sjukhus göra det möjligt. Jag hyser dessutom det
fasta hoppet, att sjukvärderskans likasom andra qvinnors arbete skall,
i mon som dess värde erkännes, också tillerkännas en ersättning,
motsvarande förstudiernas omfång och ansvarets storlek. Kärleken
och troheten — derom äro vi väl dock öfverens — kunna icke
betalas.
Hvad nu sjukvårderskans underordnade ställning beträffar, så
månne ej en Florence Nightingale, en Mutter Simon och alla deras
många medsystrar i olika länder åtnjuta ett anseende jemförligt med
hvilken läkares som helst? Ja, en och annan torde till och med
hafva att uppvisa formliga ordenstecken, en utmärkelse, hvilken dock,
enligt min enfaldiga uppfattning, vi qvinnor helst borde undanbedja oss.
Ville nu verkligen genmälaren, om hon det förmådde, på allvar
förhindra sina medsystrar att »begeistre sig» för den idé, ät hvilken
dessa ädla, öfver hela verlden uppburna qvinnor egnat sig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
