Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria - Till frågan om arbetslönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
»Aah!» — drog han ut med långt välbehag och kastade sig i
sin säng, efter gamla vanan så handlöst som en fallande stock, och
han såg på ljuset ett ögonblick, frånvarande, inåtvändt, innan han
kunde nännas att släcka det.
Nu låg han i sin säng, den lille, — den lille, som var så tung
att lyfta, den lille, som skulle växa upp och vara ung och stor, när
herr Tobiasson låg och blef till intet i sin graf. Den lille, som
kanske skulle bli en gammal man, också han. Men inte en gammal
enstöring: — en gammal man med barn och barnabarn.
Så blåste herr Tobiasson ut sitt ljus och somnade sjelf som ett
barn frän sin julglädje: somnade frän tanken på den lille, och med
Tildas ylleväst under sin hufvudgärd.
Till frågan om arbetslönen.
i.
Hvilket är att föredraga: Arbete för ßertalet mot svältlön, eller
arbete för ett mindre a?ital mot en lön, som motsvarar arbetets värde
och gör det möjligt för den arbetande att lefva ett anständigt och
hederligt lif ?
Detta spörsmål har jemte många andra framkastats vid de
engelska arbetarföreningarnes (trades-unions) nyligen i Hull samlade
kongress, samt derefter debatterats inom den engelska pressen, särskildt
af The Spectator och Times. Frågan väcktes af ordföranden, Mr F.
Madison, då han i ett tal uppmanade Englands arbetande män och
qvinnor att »su vidt möjligt vägra medverkan eller understöd åt hvarje
arbetsgifvare eller bolag, som producerar underbetaldt arbete
Spectator gillar detta uttalande. Visserligen kan det vara svårt
att bestämma normen för underbetaldt arbete, men likväl är det för
folket i dess helhet bättre, att arbetslönen icke nedpressas under
det minimum, som kräfves för en mensklig tillvaro — äfven om
derigenom den offentliga fattigvården i svåra tider skulle tagas i
stegradt anspråk — än att mäns och qvinnors redbara arbete
utbringas i marknaden »till rampris», sedan lönen för detsamma blifvit
nedtryckt till hvad med fullt skäl kallas svältlön.
Times anmärker åter, att »svältlön väl dock är bättre än ingen
lön.»
»Nej», svarar Spectator, »bättre att se problemet rätt i ansigtet
och veta hur många fattighjon vi verkligen hafva, än att utarma
arbetet på allt hopp genom att pressa ned lönen under det belopp^
hvarförutan icke ens den flitigaste arbetare kan lefva ett anständigt
och hederligt lif.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
