Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Elise Orzeszko, Thadeus. Bilder ur landtlifvet i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
Thadeus stack båda händerna i håret och ropade:
— Ack, ack, förgät-mig-ej! förgät mig ej!
Han kände dessa blommor lika väl som sparfvarne och ärterna,
ty hela dalen vid ån var full deraf, och Chwedora tog honom ofta
dit, då hon skulle gä och helsa på sin moster, som bodde pä andra
sidan, eller då hon skulle gå till floden för att fånga kräftor, på
kanten af stenarne, hvaraf stranden var öfversållad.
Ännu helt nyss hade han med tillhjelp af modern plockat två
stora buketter förgät-rnig-ej. Mor och son hade tillsammans burit
den ena till kapellet, och lagt den vid den heliga jungfruns fötter,
men den andra hade de skickat med någon af godsets folk till
slottsfröken, som nu plockade rosor och geranium nedanför verandan.
Han visste alltså, att man bör skänka dessa små förtjusande
blommor åt den gode Guden och åt fröken. Han påminde sig också,
att när han plockat en mängd, hade modern slutligen tagit honom
upp i famnen och burit honom hem, hvilket han tyckte mycket om.
Han rusade alltså till sina förgät-mig-ej och började, så mycket
hans små händer orkade, plocka massvis deraf.....och för hvarje
blomma hviskade han:
— Den här till den gode Guden! Den här till vår fröken!
Ibland ryckte han upp blommorna med rötterna, emedan han
drog så hårdt han kunde i de stjelkar, som gjorde motstånd; då
flåsade han Ijudeligt. pustade och mumlade vredgad:
— Den onde anden anamme dig! Måtte du bli borttagen i all
din dag! 1
Men strax derpå ljödo de halfsjungande orden:
— Den här till den gode Guden! Den här till var fröken!
Grodorna och foglarna förströdde honom också. De förra hoppade
oupphörligt fram under de af gytjan svärtade stenarne och plumsade
i vattnet, hvilket kom honom att brista ut i gapskratt.
Fåglarne flögo ut frän buskarne och fladdrade omkring honom,
så att de nästan snuddade vid hans öron.
— Hsch! ropade han då, i det han svängde sin knippa med
förgät-mig-ej, hsch, hsch!
Sedan fortsatte han äter att plocka:
-— Den här till den gode Guden......
På en gång stadnade han och uppgaf ett glädjeskri. Der borta
syntes en blämes, helt säkert den samma, som han hade sett bland
vallmorna. Åh se, der satt han uppflugen pä en hagtornsgren! Han
gungade på de runda, snöiga blommorna på busken, än upp mot
höjden, än nedåt helt sakta .... helt sakta.... under det han rörde
på sitt lilla gula hufvud.....
Omqvädet, »den här till vår fröken,» dog bort på piltens läppar.
Hållande buketten med förgät-mig-ej i ena handen, sträckte han den
andra efter blämesen, uppgaf ett skri, böjde sig framåt och tog ett
språng.....De små ljusblå blommorna med sina stjelkar och rötter
ströddes kring kanten af dammen, vattnet stänkte häftigt upp. Thadeus
1 Svordomar, vanliga bland den polska allmogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
