Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Elise Orzeszko, Thadeus. Bilder ur landtlifvet i Polen - Aug. Stjernstedt, En stjerna. Poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
försvann. Icke ett ljud, icke ett skri, icke en suckan, icke ett rop
på far eller mor. Han fick icke tid dertill. Inom ett ögonblick var
allt slut. På bottnen af dammen, under det grönaktiga,
stillastående vattnet, förblef Clemens’ och Chvvedoras lilla barn länge liggande
orörlig, med det lilla svarta ansigtet vändt mot himlen, och kring
det lilla hufvudet och de med gvtja nedsmorda armarne och benen
slingrade sig de slemmiga vattenväxternas langa unkna refvor.
Fogeln med det gula hufvudet och de blå vingarne, gungade
alltjemt helt sakta på hagtornsgrenen; de gröna grodorna hoppade
smått i det fuktade gräset, lindarne utandades sina välluktande ångor,
kringfladdrade af surrande bin, hvilka ljödo som beslöjade harpor.
Från andra sidan trädgården hördes uppsyningsmannens stämma:
Gummor, skäms ni då inte? att öda tiden är en stor synd.
På andra sidan, från de nyplöjda fälten, ljöd emellanåt denna
basröst, der drängen gick hojtande bakom sin plog:
—Håh, gå på, håh, håhl
Öfver detta haf af grönska, fyldt med blommor, kärlek, sång,
ljusskimmer och sprittande lif, höjde sig på ena sidan herrgårdens
skuggrika veranda, på den andra det lilla kapellet med sin tillbedda
bild, blickande mot hvarandra rätt genom öppningen i lindallén.
Framför trappan fortfor den unga flickan med den ljusa hyn och de
snöhvita händerna, att plocka rosor och geranium. I nischen på
kapellet lyste och strålade bildens krona, som en tindrande stjerna,
fästad i rymden.
En stjerna.
® kalla vinterqvällen
Jpfc Är fästet från skyar fritt;
Och rundtom dalar och höjder
Ses lysa i dämpadt hvitt.
Det hvilar en kylig dager
Kring trädens snöiga krans.
Den hvälfvande himlen strålar
I stjernornas återglans.
De lysa i täta rader
På blånande etherstig.
De draga med sällsam tjusning
I natten min själ till sig.
Dock finnes der en bland alla,
Som oftast mitt öga fäst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
