Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1887 - A. Stjernstedt, Elise Orzeszko. Några biografiska notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
följande: novellerna Eli Makower, Marta, I buren; skizzerna Från
landtlifvet och Från olika kretsar, en märklig skrift om Patriotism
och Kosmopolitism, m. m.
Hon gifver i dessa arbeten lifliga och gripande skildringar af
folkets, och främst de lägre, ännu i många afseenden förtryckta
klassernas ställning och lif i det olyckliga land, som är hennes.
Seder och bruk, karaktärer och personer framstå under hennes penna
med lefvande kraft; Milkowsky säger om hennes framställningssätt:
Hon är icke nöjd med att måla en situation med invecklade
förhållanden till mera eller mindre intresse för tanklösa läsare. Hennes
berättelser äro sakförare, som plädera. Hon för de olyckliges, de
förorättades, de bedragnes talan eller deras, som lida utan att känna
vare sig sina pligter eller sina rättigheter. Än är det en qvinna,
som strider mot den sociala strömmen och öfverväldigas i den ojemna
kampen, än är det en familj, som går under, oförmögen att försona
sig med det öde, som drabbat det olyckliga Polen, än är det en
ung, af naturen väl utrustad qvinna, som slutligen faller in på den
orätta vägen, besegrad af hinder och indragen i förvillelser. Det är
sant att hvad författarinnan målar är icke af det glada slaget; hon
älskar mörka färger, men färgerna tala och bönfalla, och läsaren
nödgas vid slutet af Elise Orzeszkos arbete fråga sig: hvems är felet»?
Af det nu anförda finna vi, att fru Orzeszkos författarskap i
det väsentliga hör till den sociala romanens område; hon skildrar
sitt folks missförhållanden och lidanden, och hon skildrar med afsigt
att väcka intresse och påkalla hjelp. Men hon är på samma gång
konstnär; ty det praktiska intresset gör ej intrång på den lefvande
åskådligheten af hvad hon skildrar, med andra ord, hon räsonnerar
icke öfver sitt ämne, hon framställer lefvande personer och händelser
och låter dessa omedelbart tala till läsaren. Att hon eger denna
sistnämnda förmåga, det finna vi snart vid genomläsandet af den
lilla berättelsen om Thadeus. Denna berättelse kan naturligtvis ej
räknas till den sociala romanen eller novellen; man skulle kunna
kalla den för en idyll, om ej den sorgliga utgången lade en annan
stämning deröfver. Idyll är den dock i ordets bokstafliga mening,
d. v. s. en liten bild, konstnärligt uttagen och afrundad, framstäld
med lefvande och frisk åskådlighet. Huru präktig och på sina
ställen verkligt glänsande är ej naturbeskrifningen, huru klara och
lefvande träda ej emot oss gestalterna af de båda makarne, torparen
Clemens och hans unga hustru Chwedora, i deras tunga sträfsamma
arbete, som knappt tillåter dem att träffas under hela dagens lopp.
Den scen, som skildrar deras möte om morgonen ute på fältet, på
hvar sin sida om en häck, öfver hvilken barnet för några ögonblick
får helsa på fadern, innan han följer modern till hennes arbete, är
af rörande skönhet. Och slutligen Thadeus sjelf, de båda makarnes
tvåårige son, hans lilla person och hans bedrifter under dagens lopp,
den sista i hans lif, äro tecknade med rörande kärlek och
oöfverträfflig finhet Hela berättelsen med dess något sorgsna,
melankoliska ton, med dess enkla, naturliga och träffande språk, är i vårt
tycke utmärkt. Det talas ofta om episk stil; vi skulle vilja tillråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
