Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1887 - A. Stjernstedt, Elise Orzeszko. Några biografiska notiser - Lotten von Kræmer och hennes diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
hvar och en, som vill veta hvad dermed menas, att uppmärksamt
läsa Fru Orzeszkos Thadeus och gifva akt på det sätt, hvarmed hon
skildrar, berättar och med de enklaste medel för läsarens fantasi
framställer sina bilder så åskådligt, att vi tycka oss se dem framför
oss.
Bland fru Orzeszkos arbeten brukar Méir Ezofowicz särskildt
nämnas. Hon sysselsätter sig der med en fråga, som för det polska
samhället är af stor betydelse, nämligen den om de polske judarnes
ställning. Hennes kärlek och intresse för de undertryckta klasserna
hafva ledt henne att egna sin uppmärksamhet äfven åt denna
folk-race, som i Polen alltid varit förtryckt och hatad och på senare
tider åter utsatt för förföljelser. Meir Ezofowicz skall vara grundad
på djupa och allvarliga studier af den polsk-judiska nationaliteten
och medlen till förbättrande af dess eländiga ställning samt
innehålla intressanta skildringar af dess karaktär och lif.
Härmed få vi afsluta vår ofullständiga teckning af en
författarinna, som vore väl förtjent att blifva närmare bekant för den svenska
allmänheten, och vi hoppas, att tillfälle måtte yppa sig för erhållande
i öfversättning af några hennes andra arbeten. Elise Orzeszko är
blott några och fyrtio år gammal; hon bör således, menskligt att
döma, ännu hafva en lång bana framför sig, och med kännedom
om hennes förflutna lif kan man hoppas, att den skall blifva
gagnerik och fruktbärande.
A. Stjernstedt
Lotten von Kraemer och hennes diktning.
Sånger och bilder. Stockholm 1886.
//S^uttröttligt arbetar alltjemt den välbekanta L. v. K. med sin penna.
M uppfångande i diktens reflexionsspegel allt som kommer henne
för: personer och föremål, gamla hjertehistorier och nya
samhällsrörelser, mikrober och »solbrudars. Hennes vänner följa med
godmodigt smålöje skiftningarna i hennes äfventyrliga lynne. Främlingen
frågar sig hvad det är som bryter harmonien, och skingrar det inre
sammanhanget i de brokiga styckena, och ofta kommer dem att gifva
motsatt verkan till den diktarinnan afsett. Han finner icke svaret,
men tänker ofrivilligt på den danske novellistens »bevingade ord»:
uden midtpunkt. Den åter, som med det vänskapliga intresset
förenar intresset för den menskliga utvecklingen på dess olika stadier,
bevarar med glädje de få enstaka drag af sann helgjuten poesi, som
samlingen innehåller, men lägger bort boken med en vemodig tanke
på huru annorlunda en så rikt begåfvad natur som L. v. K. kunnat
gestalta sig, om den erhållit en ändamålsenlig, harmonisk utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
