Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
till handling. Häraf den analys, hvilken man underkastar
menniskan; hela hennes mekanism tages sönder och dissekeras, och man
märker icke en rörelse, ej en känslo- eller tankeström, utan att fråga
hvarför och leta upp, hur den framspirat. Möjligen är just denna
smak för det psykologiska orsak till, att Rysslands literatur i så hög
grad vunnit insteg. Paris är formligen öfversvämmadt af förfranskade
ryska böcker, och de ökas nästan dagligen genom nya invasioner.
Hvad är då det utmärkande hos Rysslands store diktare? Först en
verklighetstrohet, jämförlig med den franska. Vidare en pessimism —
nihilism, eller hvad man kallar det — hvilken trots sin säregna,
nationelt ryska prägel, dock genom sin storhet imponerar och ger
återsvar. Och till sist en psykologi, som är mästerlig i sin finhet.
Denna — psykologien — är ett egendomligt karaktärsdrag. Den
är rysk i hela sitt väsen, och den urartar till sjtiklighet. Icke nog
dermed, att författarne utöfva den, bruka deras romanhjeltar äfven
sjelfva praktisera den. I allmänhet lida de af ett öfvermätt af
reflexion. De äro anlagda för grubbel och dissekera allt och alla.
Mest taga de sitt jag till operationsfält för sina undersökningar, och
hela denna reflexion gör dem odugliga för tillvaron.
Ofta klagar Turgenjef öfver den elaka psykologien. »Ve», säger
han, »öfver vår psykologi, detta raffinerade studium af ett sjukt
själstillstånds och en sjuklig andlig utvecklings lagar, hvarmed friska
menniskor alls icke bruka befatta sig». Det dödar hvarje förmåga
att kunna handla, att verka något. Tanken eller idén blir icke
omsatt i verklighet; den stannar i menniskans hjärna — och Rudin-typen
är färdig.
Farlig är den oftast, denna djupgående sjelfanalys. Gerna vill
den förvandla sig i ett tungsint grubbel, men den uppträder icke
alltid så förstörande, som hos Turgenjef. Der blir den en kräftskada,
som tillintetgör menniskan, dödar hennes handlingskraft, inger henne
förtviflan. Hos Tolstoy, hvilken är starkare, yttrar den sig på annat
sätt. Der söker den sig väg genom en hel rad af stämningar,
missmod, förtviflan, pessimism, nihilism, för att slutligen mynna ut i
fatalismen och mysticismen.
Skalden kämpar sig fram i dessa vilseledande irrgångar; sjelf
har han erfarit, hvad han sedan romantiserat, och undersöker man
hans verk, skall man finna samma sjelfanalys. Med hjelp af hans
romaner, af hans noveller, hans »souvenirs» kunde man få till stånd
en psykologi öfver ryssarne.
Först vilja vi genomgå hans »souvenirs», hans sjelfbiografi. Hvad
som der slår oss, är den tidiga reflexionen. Allt lägger han märke
till, och allt inger funderingar. Mottaglig för intryck och känslig
ända till vekhet, öfvergår han mycket hastigt från en stämning till
en annan. Han röres lätt till tårar, och han är ömhjärtad och ädel.
Han berättar, hur han en morgon, då han är nio år, väckes upp,
i det den hederlige informatorn smäller flugor öfver hans säng. Strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
