Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2öi
hållanden hafva rubbat dem ur sitt läge, qväft och hållit
tillbaka deras friska, härliga skott och intvingat dem i växthus,
der de icke förmått blomma.
* *
*
Egentligen är det tre slag af qvinnor, Lie tecknar. Först
de unga naturbarnen, dem, som lifvet missriktat. Så den
trätande husmodern eller hushållerskan på gården. Slutligen den
förnäma, societetsdamen ut i fingerspetsarna.
Skaldens unga flickor äro beundransvärda naturbarn. De
ega icke en aning om affektation eller onatur, och känna icke
de lagar, societetslifvet pålägger. Friska såsom den vind, hvilken
framstryker öfver fjället, rena såsom det vatten, hvilket störtar
sig nedför branterna, komma de från sin verld ut i sällskapslii
och sällskapstvång. Här måste de aflägga denna okonstlade
natur; här måste de lära att hålla allt i band och bojor. Känslan
får ej yttra sig, om den uttrycker sig naturligt; tanken får ej
framträda i en form som ej är slipad; ständigt måste de vaka
öfver sig själfva och sina ord, och deras ursprunglighet och
omedelbarhet lända dem blott till hinder. Så bli de beröfvade
sina bästa, ädlaste smycken. Deras uppriktighet lider, deras
sanningskärlek såras; vingbrutna och krossade gå de ut ur detta
lif, och de rester, som stå dem åter efter en ungdom utan lycka,
äro icke stort större, än att de hindra dem att förtvifla.
Tag såsom exempel blott ett par af Lies hjältinnor.
Inger-Johanna först, Cecilia sedan. Ingcr-Johanna 1 uppväxer pä det
fjärran lilla kaptensbostället. Fjällbygdens natur har tryckt sin
stämpel på hennes väsen. Utan att vara förberedd för ett lif i
Kristiania, öfverflyttas hon dit, till en tant, en fin verldsdatn.
Dennas hela traktan är att ombilda sin nièce, uppfostra henne
så, att hon kan lysa i societén, och utplåna alla minnen af
hennes friska, rena naturtillstånd.
Redan då hon anländt till sin bestämmelseort, skrifver hon:
»Da Stor-Ola leverede töjet ind af gadedören,’ havde jeg mest
lyst til at sætte mig i karjölen og kjöre de tre dage hjemover
igjen; men saa tænkte jeg med ét: Bedst at marschere lige
paa, som fader siger!» Först känner hon sig bländad af det
förtrollande societetslifvet. Balerna, toaletterna, pianolektionerna,
1 Se Familjen paa Gilje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1887/0297.html
