Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
I den smala rännan mellan bergväggarna dansa 0111 våren under
flottningstiden timmerstockarna likt tändstickor. Här nere i vattenbrynet
finnas mänga jättegrytor danade af vattnet under loppet af hundratals
år. Marken stupar brant ned från backen ofvanför; ljung och linnea,
smultronstånd och små björkar hänga ut öfver branten. Ofvanför är
marken svart af kolstybb, och längre bort ligger ett stort vedupplag,
bestående af gamla sönderklufna stubbar som begagnas till bränsle i
martinsugnen. Den arbetare som fraktar dem ned till ugnen har den
originela titeln »stubbskjntare». Nedanför ligger mekaniska verkstaden
och gjuteriet.
Vägen från hyttorna, martinsverket, verkstaden och gjuteriet m. m.
går deruppe på kanten af den höga forsbranten fram till en bro af
väldigt, groft timmer. Den sträcker sig öfver forsen just på det ställe,
der denne skummar vildast och der bergrännan är smalast. Öfver
bron vandra arbetarne ned till bruket hvarje morgon, tillbaka upp till
bostäderna om middagen, necl på eftermiddagen och upp igen på
qvällen. Ja, bessemerblåsaren går denna väg midt i natten, när han skall
ned till treblåsningen.
Då bruket ännu var temligen nyanlagdt, fans intet stängsel "utmed
denna farliga väg, från hvilken man kunde blicka ned i det
skummande djupet. Då hände det en stupmörk böstqväll eller natt, att en
af smederna gick hem från sitt arbete och kom att sig själf ovetande
vika några steg från vägen. Han märkte det ej, tv himlen var svart
som en säck; gas eller elektriska lampor funnos ej. Visst bränner
man gas till både bränsle och lyse i rostugnen, men man har ej
kommit derhän att tillgodogöra sig den ute.
Plötsligt tog marken slut under vandrarens fötter. Med andra ord,
mannen hade tagit ett steg ut öfver forsbranten och föll handlöst
framstupa i tomma luften.
Då han i sin ängest slog ut med armarna fick ban tag i en af
buskarna i sluttningen. Den höll, och han kraflade sig upp igen pä
händer och fötter. Han kom icke i forsen den gången. Det hade
varit säker död. Men han vägade icke mera resa sig upp. Han
kröp hela vägen hem till sin egen tröskel på händer och fötter. Så
som han krupit uppför branten för kära lifvet, sä kröp han sedan hela
vägen, försigtigt trefvande framför sig.
Det gifves ögonblick då man ej blott tror utan bokstafligen känner,
att det är icke mer än ett steg mellan oss och döden, och i sådana
ögonblick blifva de starkaste och klokaste ibland oss såsom barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
