Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
De för båda hennes amerikanska arbeten influtna medlen
använde hon till inköp af en lifränta, att utfalla 1850, på detta sätt
fullkomligt bindande sitt kapital. Sådant var hennes förtroende
till sin egen produktivitet. Den var också utomordentlig. Blotta
uppräknandet af hennes arbeten skulle bli en lång lista. Hon var själf
en duglig husmoder, flink i alla fruntimmersarbeten, och bland annat
gaf hon ut en serie olika handböcker för tjenarinnor, sömmerskor
o. s. v.
År 1838 försökte hon sig för första gången på att skrifva en roman.
Den utkom på våren 183g under namnet Deerbrook, men svek
fullständigt de stora förhoppningar man fästat vid den. Dikten blott som
konstverk var ett för Harriet Martineau främmande område, och
skulle alltid så förblifva. ’ Dessutom var romanen skrifven under
sinnet nedstämmande förhållanden. Icke nog med att modern —
nu nästan blind och nära sjuttio år gammal — bodde under hennes
tak och nu som alltid med sitt retliga, despotiska lynne förbittrade
sin omgifnings lif, utan den broder, som öfvertagit faderns affär och
fört huset till bankrutt, hade äfven tagit sin tillflykt till systern. Han
hade i dryckenskapen sökt bot för sina sorger, och häftiga uppträden
hörde, i följd af hans ölsinne, till ordningen för dagen. Men icke
nog med dessa två; äfven en medellös gammal tant hörde till
familjekretsen, och Harriets åligganden ökades med att skydda denna
gamla gumma emot moderns och broderns vredesutbrott.
Sådant var det hem, der Harriet Martineau dag ut och dag in
sträfvade i träget själsarbete.
Ständig sinnesoro tillika med öfveransträngningen bröt hennes
krafter, och just då hon i sällskap med några vänner antracit en resa
till Schweiz, insjuknade hon och måste med den största försigtighet
återföras till England.
Hennes ena syster var gift med en läkare, och för att kunna
begagna sig af hans vård fördes Harriet genast till Tynemouth, der hon
vistades under hela sin långa sjukdom. Den varade i fem år, och
hon var så svag, att hon icke förmådde gå längre än från sin bädd
i det ena rummet till soffan i det andra.
Men för hennes verksamma ande var det omöjligt att förblifva
i sysslolöshet. Så fort plågorna lemnade henne någon ro, skref hon
alltid på ett eller annat arbete. Dessa tunga år förbittrades
ytterligare af ekonomiska bekymmer. Hon måste till och med taga emot
hjälp af sina slägtingar.
Väl erbjöds hon en af civillistans pensioner på 150 pd. st., men
svarade att hon ej kunde emottaga ett dylikt understöd, då hon själf alltid
förklarat det orätt att ministrarne utan parlamentets samtycke kunde
förfoga öfver folkets medel; dessutom skulle hon känna sig bunden
i sin yttrandefrihet, om hon genom emottagandet af ett dylikt
understöd stälde sig i tacksamhetsskuld till ministrarne. Eller, om hon
icke själf ansåge sig bunden, skulle dock allmänna meningen tro
henne vara det, och hennes ord skulle komma att väga mindre än
förr. Hon tillade, att om hon verkligen skulle nödgas emottaga
hjälp, ville hon hällre att den utginge från kommunen än från stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
