Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
hvad som utgör förf:s originalitet och hvad hon i sitt skriftställarskap
främst bör odla. Bitterheten är visserligen, särskildt med hennes sätt
att se den verld i hvilken hon lefver, berättigad och tar ofta griparide
uttryck. Men den behöfver dämpas, förmildras. När Hilma
Strandberg blir mäktig att älska det goda lika djupt som hon hatar det
onda, när själfkritiken kommer att öfva sitt inflytande på hennes sätt
att se mänsklighetens synd och brist, då skall bitterheten gå öfver till
humor, och vi skola vänta af henne ännu långt mera än hon redan nu
ger och lofvar. Den präktiga skizzen »På höstsidan- närmar sig till
det mål vi här antydt för den begåfvade förflns utveckling.
>Från yttersta skären» är ett ohyggligt stycke strandningshistoria,
skildrad med hela åskådligheten af ett ögonvitnes berättelse. Der fins
icke en strimma af ljus eller hopp, och läsaren är färdig att betvifla
dess möjlighet, då slutintrycket ändtligen dämpas med förklaringen:
s-Så berättar folksägnen, men ingen såg när dådet skedde.»
Vi anteckna detta som ett fint drag af förf.
Claës Lundin. Alina Frank. Stockholm 1887. Hugo Gebers förlag. Pris 2: 50.
Bokens drygaste del innehåller »teckningar ur en skådespelerskas
iffv. Läsaren får först göra bekantskap med hjälten i dessa teckningar,
Elof Bäck, en ung man, än kallad »doktor, som han icke är, än
literatör som han», vid tanken på tvetydigt kamratskap, »skäms att vara?-.
Föraktande . det själsmördande examensväsendet», lemnar han Upsala
för att i Stockholm egna sig åt literaturen, särskildt den dramatiska, och
lyckas inom kort erhålla en recensentbefattniug vid en af hufvudstadens
dagliga tidningar. Han börjar sitt arbete med stort själfförtroende,
föraktar att uppträda anonymt samt skrifver sina recensioner med
själfständig uppfattning.
Sålunda blir Elof Bäck en rätt ovanlig kritiker. Af grannlagenhet
mot skådespelare och författare och mot den publik han skall
undervisa om konstens uppgift, begär han af redaktionen tillåtelse att dröja
med sin recension, till dess han sett ett stycke mer än en gång
och hunnit stadga sitt omdöme. Denna anhållan, så befogad i
Elof-Bäcks ögon, beviljas dock icke. Interiören från tidningsbyrån, som
torde vara gripen ur verkligheten, gör ett ingalunda behagligt intryck.
Men allmänheten vill hafva det så. Det är så intressant att fa läsa i
morgontidningen om premieren aftonen förut, eller om debutanten i
den eller den rolen, och så får sagda allmänhet ofta nöja sig med en
i midnattsstunden lösligt hopkommen granskning, till skada
förnämligast för de författare och artister, som häraf äro j beroende.
Elof Bäck fortfar emellertid att skrifva recensioner, som enligt
hans egen tanke äro ärliga, blir kallad idiot för det han ger en så
gouterad skådespelerska som Alina Frank »ovett», der han anser henne
förtjena det, och benämnes okunnig och oförskämd, för det han af
öfvertygelse vågar hafva en annan uppfattning än sina yrkesbröder. Läsaren
börjar tro honom vara en kapacitet och väntar att han med sin rättskänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
