Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
en krets af beundrare, hvilkas hyllning ingalunda alltid
valfri från sjelfviska och orena intressen. Dertill kom, att i
tidens riktning fanns mycket, som var ondt, men, iklädt en
behaglig form, verkade lockande och fängslande. På det
litterära området fanns mycken dålighet, som kunde förpesta
sinnena; jag vill här endast påminna om beskaffenheten af
Ovidii skrifter. Äfven klagas öfver det besinittande
inflytande, som utgick från den bildande konstens alster. Som
myror eller hin, säger Ovidius, strömmade qvinnorna, till
skådespelen, icke blott för att se, utan ock för att blifva sedda.
Der framför allt sökte man öfverglänsa hvarandra. Om en
ödelagd förmögenhet ej längre medgaf ett yppigt lefnadssätt,
hyrde man, för att mecl fördel kunna uppträda vid
skådespelen, kläder och bärstol, kudde för hufvudet och tjenare. Ocli
hvad var det som vid dessa tillfällen mötte blicken och
fångs-lade sinnena? På teatern framställningar af den gröfsta
sinnliga. art, pantomimiska danser, afsedda att verka retande
äfven på de mest förslappade sinnen, på amfiteatern blodiga
strider och åskådarnes lidelser, hvilka, det ena som det
andra, kunde borttaga besinningen, skapa likgiltighet för
lidandet, väcka de djuriska anlagen. Att under sådana
förhållanden den gifta qvinnan mången gång skulle gifva anledning
till berättigadt klander, kunna vi lätt förstå. Sådant och i
allmänhet klagomål öfver den rådande osedligheten uttalades
uncler offentliga diskussioner i senaten, i för sedligheten
ifrande tänkares skrifter, af de skalder, som skildrade sin tids
seder, beklagande, någon gång prisande det inrotade
förderfvet. Jag vill här anföra endast ett uttalande. Tacitus
säger i sin märkliga skildring af Germanernas förhållanden
och seder, i hvilket arbete han icke kunde underlåta att
anställa jämförelser mecl clet romerska väsendet: "lios
Germanerna finnes ingen, som skrattar åt lasten, att förföra och att
förföras anses ej af dem vara att följa med sin tid."
De talrika och mången gång tungt vägande
vittnesmålen om clen rådande osedligheten kunna visserligen icke
jäfvas, men derföre att sedligt lefverne nästan aldrig af den
tidens författare omtalas, fa vi icke draga den slutsatsen, att
detta alldeles försvunnit ur Verlden. Under cle äldre tider,
från hvilka de litterära alstren endast delvis blifvit
bevarade och under hvilka man icke skref så mycket som nu, var
det i allmänhet endast de mera framträdande, mera uppse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
