Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
endeyäckaiide företeelserna, som blefvo i litteraturen
omtalade; den i stillhet blomstrande dygden fanns det ingen
anledning att tala om. Andra tidehvarf, som ligga vårt
närmare och derföre äro mera i detalj kända, hafva och med
skäl varit vanryktade för en osedlighet, som öppet och oblygt
visade sig, men vi veta dock om dem, att vid sidan af
styggelsen funnits ädel dygd.
Det är en egendomlig del af den romerska litteraturen,
som låter oss blicka in i de husliga förhållanden, om hvilka
historien ej hade anledning att tala och som ej heller ådrogo
sig de stora författarnes uppmärksamhet — .jag menar de
inskrifter, som förekomma å ännu bevarade romerska,
grafvårdar. Några prof på dessa inskrifter, som tala om sedlig
renhet, om öm kärlek och husliga dygder, förtjena att meddelas.
"Jag var Anicia Glyeera. Om mitt lif har jag sagt nog:
jag har bestått profvet, ty jag har behagat en god man, som
lyft mig från lägsta ställning till högsta heder."
"Här ligger A mymone, H ön var god och skön. flitig att
spinna, from, tuktig, kysk, huslig och hushållsaktiga
Väl finnes en grafskrift, i hvilken mannen säger om
hustrun: "på hennes dödsdag har jag tackat gudar och
menniskor", men det finnas många, som med ömmaste kärlek
omtala den hädangångna.
"Här hvila benen af Urbilia, Primus’ maka. Hon var
mig mera än lifvet. Hon dog 23 år gammal, för de sina
oändligt kär."
"Åt min dyraste maka, med hvilken jag utan klagan
lefvat i aderton år. Af längtan efter henne har jag svurit, att
aldrig äkta någon annan." — En enka anropar underjorden
gudar, att de må tillåta hennes makes ande att besöka henne
under nattens stunder. På grafstenen öfver en afliden
hustru stå efter hennes namn orden "jag bidar min man". Ofta
läser man i gravskrifterna: "aldrig har hon vållat mig smärta
genom annat än sin död", "aldrig har hon kränkt mig, aldrig
sagt ett ondt ord."
Någon gång äro inskrifterna längre.
"Kort, o vandrare, är mitt tal, statt stilla och läs det.
En simpel grafsten täcker en’ skön q vinna. Claudia kallade
henne hennes föräldrar. Med egen kärlek älskade hon sin
egen man. Två söner födde hon, den ene lemnade hon efter
sig på jorden, den andra gömde hon i jordens sköte. Väl
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
