Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
var ej i stånd att längre tåla att lian kotn liem drucken om nätterna
och att han slösade bort alla hennes pengar. Hon stampade otåligt
i golfvet, rnen så drog hon ett lättande andetag. Der kom lian ändå.
Han trädde in i butiken med förfärlig brådska, snafvade öfver
tröskeln, var blek af nattvak och högstämd af vin och afskedstal.
"Kan du tänka dig", ropade ban, "att de ämnade supa mig full
och få mig att glömma tiden, men jag smög mig ifrån dem så ledigt,
ser du. Jag tror inte de märkte, att jag kilade. Åhå, gamla Martis,
har du kappsäckarna klara?"
Han var en liten karl, myckeL mager och glåmig, med långa,
nedhängande mustacher och små grå ögon, der del hvita var blodsprängdt
och oklart. Om det ej varit för de många små muntra rynkorna vid
ögonen, skulle man tagit honom för en melankoliker.
Agda stod och såg på honom, som om han varit långt borta, och
hon kunde ej låta bli att undra på hvad en annan syster, en, som
älskade sin bror, skulle ha känt, om hon sett honom komma in så der
litet påstruken och litet gråtmild af ruset, nu då de skulle skiljas för
alltid. Hon för sin del tog ingen anstöt deraf.
"Det är tid på att du ger dig i väg", sade hon.
Han plirade ined ögonen utomordentligt listigt.
"Riktigt", svarade han, "det är tid på att jag far. Skönaste
syster, tiden är kommen att skiljas. Åh, du min dygdiga, arbetsamma,
sköna, förståndiga syster, tror du, alt jag i den nya verlden skall linna
din like?"
Martinson kom nu in med hans resmössa och kapprock. Hon
satle dem på honom, under det han forLfor att deklamera for Agda.
"Uppoffrande varelse!" sade han. "Jag, din bror, säger dig, att
du skall få din lön. Någon skall komma, som bedäras af deima stolta,
smidiga växl, denna mörkkrusiga lugg, dessa strålande, blå ögon. Någon
skall komma, säger jag dig."
Agda svarade intet. Hon gjorde endast tecken åt Martinson att
skynda.
"Och äfven du, Martis", utbrast han och bredde sina annar
öfver henne, medan hon knäppte ihop hans kapprock, "äfven dig vänta
drömda lyckodagar."
"Åh, tyst ban!"
"Dina ’Blåsippor’ skola bli tryckta, Martis. Hör en försvinnandes
röst, du gamla qvinna! Akademien väntar dig."
"Harald, du är tvungen att gå nu", sade Agda. "Martinson
följer dig ner till stationen."
Han blef plötsligt allvarsam, tog ett par steg fram mot sin syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
