Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
118
hvarvid han bet ihop tänderna under bemödandet att gå stadigt. Han
ämnade synbarligen säga något rörande eller omfamna henne, men
afstod derifrån, då han såg in i hennes kalla, afvisande ögon.
Han räckte henne endast handen och sade:
"Adjö, Agda!"
"Adjö, Harald", sade hon, och dermed var afskedet öfver.
"Och du, gamla Martis, följer med till stationen?"
"Ja, jag gör väl det", svarade Martinson tämligen torrt.
"Ja, så få vi ta’ ett rörande lärväl der då."
"Ja, vi få det."
Martinson var så indignerad öfver hans uppträdande, att ej ens
hon hade en tår för honom.
Han uppfattade klart hennes misstämning och njöt deraf.
"Älskad på gatan, hatad i hemmet", sade ban och slank ut
genom dörren.
Agda hade knappt flyttat sig från sin plats vid fönstret. Hon
stod qvar der, då han gick förbi. Han såg henne och knackade pä
rutan.
"Lycka till!" ropade han.
"Till hvad?"
"Att bli af med mig. Präktig affär!"
Hon log spotskt. Hade ban lust all inbilla sig, alt det var för
att blifva af med honom, som hon lät honom resa, så hvarför inte?
Men som hon nyss sade gamla Martinson, det var den enda
räddningen för honom själf; men hur skulle han kunna begripa det!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
