Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
ville förarga honom igen, och det retar alltid människor att bli
missförstådda. "
"Nå du, hvad svarade han på det, hvad kunde han svara på det?"
"Han var redan utom dörren, men vände sig om med ett
försmädligare grin än vanligt! ’Jag tror, att mina små antydningar
snärtat till den ömma punkt, som kallas ett sjukt samvete. Bab, fröken,
samvetet och det naturliga urvalet, hur kunna de paras ihop? Skulle
Harald ändå verkligen vara rest?’ — Som om ban ej skulle velat det
bela tiden!"
"Det visste han förstås, det visste ban."
"Det var inte slut än. Han kom rusande tillbaka, just som jag
skulle stänga. ’Vi ska’ inte vara osams, fröken’, sa’ han. ’Vi tycka ju
om Harald hvar ocli en på sitt sätt. Om det nu är förderf för honom
att han far, och förderf för er att han stannar, så ges det väl något
tredje, som kunde rädda honom. Vi ska’ fundera ut hvad det kan
vara.’"
"Som om lian skulle kunna det, den kraken!" Martinson
rynkade föraktfullt på näsan. "Om jag hade varit med bara, så..."
"Sä hade du ej sagt ett ord, Martinson."
n.
Klockan visade åter på fem, ocli det var åter morgon. Gamla
Martinson, som låg i sin ljufvaste sömn, väcktes af att Agda häftigt
drog upp gardinen, så att hon fick morgonsolen midt i ögonen.
"Bevare mig, barn, hvad gör du uppe så bittida i dag igen?"
Agda var alldeles färdigklädd och sysslade i nervös oro med
något som det ej var den minsta brådska med.
"Jag har inte sofvit på bela natten", sade hon.
"Herre min Gud, téet var för starkt, kan jag tro."
"Ja visst."
Martinson låg och undrade hvad det nu var fatt igen. Agda
hade ej varit sig lik, sedan den der doktorn varit hos dem. Skulle
ban ändå möjligen sagt något mer, som Agda ej talatom? Men i alla
fall kunde hon ej behöfva ligga och blinka mol denna stickande sol-
"Du kunde kanske se, äfven om du läte gardinen vara litet
ned-fäld, Agda, bara så att solen komme ur mina ögon."
Agda for upp.
"Stackars gamla Martinson, plågar jag dig med", sade hon och
drog genast ned hela gardinen.
"Så mild hon är i dag", tänkte Martinson ocli slöt ögonen för
att få sofva igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
