Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
122
" Joho, du, nog är det roligt att ha en bror, alltid. Men se, jag
svarade honom att många, som äro sämre än Harald, fara till Amerika."
"’Ja visst, fröken’, återtog den ilskna menniskan, ’deras slägtingar
sända ju dit dem för att bli af med dem. Det är praktisk darwinism,
fröken, ren darwinism. De sämre lottade individerna måste bort, och
i teorien kan man ju omöjligt ha något emot saken, inen jag tycker
ej om att bevitna själfva exekutionen. Jag, lor min del, tyckte bättre
om deras sätt tordomtima, då de individer, som ej gjorde slägtet heder,
mördades, så snart de kommo till verlden; men jag undrar just hur
ert lina llicksamvet skulle försonat sig med den saken. Inte undrar
jag häller på, om ni vill bli af med Harald. Han har varit er ett svårt
påhäng, och ni, som har duglighet och intelligens, har mer rätt att
lefva än han; men ändå säger jag er, att jag ej skulle vilja vara med
om den här affären. Nåja, jag bråkar ju onödigt, ni har ju ej gråtit
i dag, och utan tårar sänder väl knappast en syster en bror ut till det
der obarmhertiga landet vesterut, för atL det i hennes ställe måtte
mörda honom.’" i
"Ser du, jag kan det alltihop det är ord, som sitta i, och vet du
Martinson, jag skulle ha velat skrika högt eller slå honom."
"Det skulle du ha gjort. Komma och prata sådana dumheter!
Han var väl drucken."
"Men nu sade jag bara: ’Jag har aldrig tänkt, att Harald skulle
dö derute.’ — ’Inte det, verkligen inte, fröken’, säger han då. ’Ni tror
väl, att det händer hvarje dag, att väl dresserade varginnor kommo och
gåfvo di åt de utsatta barnen. Nej, vet ni, i allmänhet var det just
meningen, att varginnorna skulle äta upp dem, och del gjorde de
äfven pligtskyldigast. Dock, hur skulle jag kunna ha något att invända
mot saken, då ni ej har det? Den har både vetenskap, sedvänja och
natur för sig. Men hvem tusan kunde ändå tro, att ni skulle vara så
sundt anlagd! Farväl! Helsa Harald!’"
"Jag kan ej förstå, hur du kan komma ihåg en sådan massa
skräp." Gamla Martinson var så förargad. Hon var ej den, som kunde
tåla, att någon annan än hon grälade på Agda.
"Jo, det var något i den vägen åtminstone, begriper du. Men
ser du, jag ville allt ge honom litet igen."
"Ja, det var rätt."
"’Menar doktorn’, sade jag, ’att jag skall säga Harald, att hans
kära sällskapsbroder, som så troget hjälpt honom att förstöra hälsa och
karaktär, gjort ett sä oegennyttigt försök att förmå honom återtaga sitt
gamla lif?’ Jag trodde visst ej, att ban handlade af egoism, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
