Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfde hon ej lägga band pd sig; han kunde gerna se hur bedröfvad
hon var, och hon gaf sina tårar fritt lopp. Men då fann hon att Harald
ej gräl, ban bara härmade henne. Hon tvinnade nämligen en gång
näsduken samman och höll den med båda händerna hårdt åtdragen
om pannan, han gjorde så med; hon suckade, han rned; han satt der
verkligen och härmade henne! Hon upphörde att gråta i förbittringen
öfver att han just nu kunde börja med sina vanliga upptåg, och från
den stunden sjönk hennes bror ohjälpligt i hennes aktning. Det fans
ingenting så lågt, att hon ej trodde honom om att kunna begå det, och
med bitter ånger tänkte hon sedan ständigt pä hur hon uppoffrat allt
för att följa den ovärdige.
* *
*
Ofverresan var för Agda Törne högeligen bedröflig. Hon angreps
af den allra envisaste sjösjuka och tvangs på sä sätt att ständigt hälla
sig inne i sin hytt. Och under sista delen af resan, då sjösjukan
lemnade henne någon ro, pinades hon endast så mycket värre af ånger
öfver sitt förhastade beslut, af hemlängtan samt af bitterhet öfver det
hatfulla sinne, som Harald lagt i dagen, då han hånat och härmat
hennes sorg.
Harald deremot trifdes utmärkt väl ombord. Han brukade ibland
komma in til) Agda och berätta för henne lustiga historier om
passagerarna, än om "den dystre gentlemannen", som förlorat sina
rikedomar och beundrade Harald som tyckte sig vara rik med Agdas
tvåhundra kronor; än berättade han om en koketterande ung dam, än om
ett par glada själar som ryml. från sina kredilorer.
En bondflicka som Harald upptäckt bland utvandrarna ombord
ocli som förr tjenat hos Agda, kom också stundom in till henne; men
hon ville ej mottaga besök af någon främmande.
Agda vande sig så småningom att tala med denna flicka om allt
som låg henne på hjärtat, främst om hennes förhållande till brodern.
"Ser du", sade hon en dag, "Harald och jag hafva varit
upp-ledsna på hvarandra, men först här ombord har jag förstått att han
hatar mig och har något ondt i sinnet emot mig."
"Herr Harald ser ej ul att tänka på sådant; han bara skrattar
och skämtar, och icke häller lär han dricka mera. Sjöfolket ä! så glada
ät honom. De ha aldrig haft en så treflig herre ombord, och uppe
bland de fina damerna och herrarna gycklar ban dagen om. Han klär
ut sig och ritar af dem midt för deras näsa och spelar komedi för dem,
så de hålla på att skratta sig förderfvade. Så säga uppassarne
åtminstone."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1888/0146.html
