Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
du som ej var tvungen? Hur hade du hjärta att fara ifrån de dina och
vårt kära sköna land? Hur kunde du La hjärta till det?" Åter måste
hon le; var det ej som taladt af själfva Martinson!
Mari visste nog hvarför hon for, men hon såg ner och teg.
"Ja du far väl ut för att råka någon, som du tycker om",
började Agda åter, "men ser du jag har aldrig älskat något annat än min
egen stad. Och inte människorna endast, utan husen, gatorna, hästarna,
hundarna, allt, förstår du. Jag tyckte om att lefva der alla tyckte om
mig och der hvartenda barn jag mötte på gatan helsade på mig." Här
satte hon sig upp som gripen af en obeskrifligt smärtsam tanke. "Hvem
tror du tar min bänkplats i kyrkan nu, Mari? Mins du, att. jag ständigt
suttit på samma plats? Det var dit min mor förde mig första gången
hon tog mig med i kyrkan, och nu tyckte jag alltid, att jag hade henne
bredvid mig då jag satt der, och jag hörde så tydligt hur hennes milda
gamla röst blandade sig i psalmsången, att jag måste vända mig om
för att se, att hon verkligen ej satt der. Ack, jag skall ej känna henne
bredvid mig i det främmande landet! Och hvem vet hur många
söndagar jag får upplefva der."
"Fröken ser allting så svart."
I samma ögonblick lyfte någon på dörrförhänget, och ett, blekt
ansigte visade sig.
"Der är hon", utbrast Agda och grep hårdt om Maris arm.
"I morgon äro vi framme. AkLa er då!" sade den nykomna,
skakade pä hufvudet och försvann.
Agda sjönk tillbaka med ett skrik. "Ser du", klagade hon, "ser
du! I morgon kommer det, då är det ute med mig."
m.
Agda och Harald hade tagit in på ett hotell i New York och
hennes första göromål hade varit att skrifva till gamla Martinson. Nu var
den tjocka luntan kuverterad, och hon satt grubblande öfver hvad
härnäst skulle ske. Hon tänkte också pä hur mycket Harald vunnit till
sitt. utseende och väsen under resan. Han rörde sig såsom en, deu der
vet hvad han vill; bela uttrycket i hans ansigte hade blifvit
intelligentare, hållningen var själfmedveten. Hon tyckte nästan, att äfven hans
kropp utvecklat sig, och hon undrade om han vuxit. Hvad henne själf
angick, tyckte hon sig endast vara en skugga af dèn Agda, som farit åstad
från Göteborg; och det var ändå hon, som följt med för att vara till
stöd och hjälp!
Hon var alldeles säker om att stunden nu var iune, då Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
