Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•189
Sådana äro hufvuddragen i George Eliots älsklingtyp. Mer och
mindre klart gå de igen hos hennes qvinnor, och äfven de mindre
starka vandra hän mot samma lifsmål. Ester i Felix Holt lyckas
besegra sin egoism, bli en god och öm dotter, en ädel och sann
människa, och hon förefaller oss sublim, då bon uppträder inlor domstolen.
"Hon stod der, frigjord från alla personliga intryck vare sig af fåfänga
eller blyghet. Hennes rena stämma ljöd såsom den borde klingat, om
hon aflagt en trosbekännelse. Det var något så naivt och vackert i
denna Esters handling, att den qväfde hvarje låg och lumpen tanke i
de mest kälkborgerliga sinnen." Det är kärleken till Holt, hvilken
uppfostrar och adlar henne, kommer henne att glömma alla personliga
intressen och låter henne, arftagerskan, nedstiga till arbetaren.
Äfven den unga Gwendolen i romanen Daniel Der onda, hon,
delta bortskämda och egenkära väsen, som hor sig kunna allt, nå
allt och vinna aili, luttras genom lidandet och af umgänget med
De-ronda. Hon erkänner sin själfviskhet, sin okunnighet, sitt småsinne,
och Daniel Deronda erhåller på sin bröllopsdag en biljett, der hon
säger, alt hon vill lyda honom, blifva sådan ban önskar, "en af de
bästa bland qvinnor, som göra andra glada Öfver, att de kommit till
verlden." Och de svagare karaktärer, som kallas Rosamond och Hetty
Sorrel, lyckliggöras till sist med en liten stråle af samma kärlek,
författarinnans allt omfattande, gudomliga sympati. — — — —
I George Eliots biografi säger Cross om hennes personlighet.
"Det låg ofta i hennes tankar och på hennes läppar, att det enda
värdiga målet för all kunskap, all forskning, allt lif i verkligheten vore
detta: "att människorna mer och mer skulle lära sig älska
hvarandra.11 Hon bemödade sig alt se endast det ädlaste hos människan,
och det var denna sympati, hvilken gjorde henne så dyrkad. I
Studies in literature säger Dowden om hennes böcker: "Vi känna, då
vi läsa dem, att vi ha all göra med en själ, och det en själ, som egt
en historia."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
