Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•190
†
Victoria Benedictson.
(Ernst Ahlgren.)
orgebudet oin Victoria Benedictsons död och sättet på hvilket
döden nådde henne gick såsom ett svärd genom deras hjärtan, som
älskat henne och i henne sett häraren af en ny verklighetsdiktning, enkel
och storslagen, kraftfull och ren som hon säjlf.
Ännu skymmes ögat och darrar handen vid blotta försöket att
nedskrifva några rader om den hädangångna. Längre fram skall
hennes närmaste qvinliga vän, fröken Ellen Key, teckna hennes
personlighet och hennes så sorgligt afbrutna lifsgerning för Dagnys Jäsare.
Här blott några drag af hvad som i hennes inre synes hafva
föregått den själfvalda döden.
Hon led sedan ett år af en tärande mjältsjuka och antydde redan
då i bref till den, som tecknar dessa rader, att hon kämpade en hård
kamp mot frestelsen att bära hand på sig själf. Allt sedan har hennes
styfdotter, som var henne varmt hängifven, samt hennes närmaste
vänner på det ömmaste vakat öfver henne och bistått henne i kampen.
För kortare tider steg hennes mod; så under en tids vistande i
hufvudstaden förliden höst; så vid ett besök i Paris i våras, som hon
inbjudits göra med en vän: så ock under några dagars vistelse i Lund
i början af sommaren, då hon, ehuru ytterst aftärd, syntes till lynnet
upprymd och talade om sin plan att återkomma under hösten för några
studier vid biblioteket. Äfven under sista vistelsen i Köpenhamn syntes
hon för landsmän, som träffade henne vara sig lik. Sista dagen hon
lefde, köpte hon tur och returbiljett på Malmö, gällande för tre
månader. Ännu då trodde hon sig alltså hafva kraft att bekämpa fienden.
Men hon missräknade sig. Den kroppsliga svagheten, själslidandet, den
lifsleda som grep henne vid tanken på att hon, för hvilken arbetet var
en lidelse, icke skulle förmå arbeta, allt detta öfvermannade den förr så
själsstarka qvinnan, och hon dukade under plötsligt likasom för ett
ögonblickligt anfall af vanvett.
Stäld vid sidan af hennes skrifter, så fulla af beherskad kraft,
och af hennes föregående lif, som i åratal varit en öfningsskola i konsten
att tigande bära plågor, blir hennes död dubbelt oförklarlig. Det ser ut,
som hade under det sista året 6ii osynlig fiende småningom frånstulit
henne denna ädla kraft, detta tåliga hjältemod, som hade hon. bit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
