Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•199
Hans glädtiga ocli lifliga lynne lämpar sig väl ej häller till jordmån för
sådana egenskaper. Jag talar om norra Smålands innebyggare: de äro
sig tämligen lika från Östersjön till Vettern. Kronobergarne lära ha
annan karakter: likaså södra Kalmar läns allmoge. (I Småland räknas
icke Kalmar län till Småland.)
* *
*
Småland är i allmänhet mycket vanlottadt med hänseende till
skolväsendet. Dåliga skolbus, dåliga anordningar, för det mesta
flyttande skolor på två, till och med tre stationer — detta är det
vanliga. På flere ställen har småskolan ej egen lokal, utan lärarinnan,
(eller läraren), flyttas från bondgård till bondgård, som då under vissa
veckor hyser henne, och der hon läser med närmast boende barn.
Detta var det vanliga öfver allt i Småland till för belt kort tid sedan,
och bör alls ej till det ovanliga ännu. För lärarepersonalen är denna
inhysning mindre obeqväm än man skulle tro, ty småskolans
lärare-oorps tillbör allmogen och har ej såsom folkskolans, hvilken äfven
utgår från allmogen, lemnat sin ursprungliga ställning i sträfvan att
flyta ofvanpå, utan småskolans lärare stadna i all anspråkslöshet i sina
gamla förhållanden. Detta gäller den gamla stammens småskole-lärare
och lärarinnor. Det yngre slägtet af dem, som vistats längre tid vid
seminarium och i stad, nöjer sig väl ej så ofta med en så anspråkslös
ställning. Dessa, de äldre småskolelärarinnorna på landsbygden, kläda
sig som bondpigor, duk på hufvudet, och kallas af folket vid namn:
ej häller faller det någon annan in att titulera dem. Likaså lefva och
behandlas småskolelärarne. Jag tror dock, att barnen alltid tilltala
dem med benämningen "läraren" och "lärinna’". Ej häller
folkskolans lärarepersonal tituleras af folket, utan det är namnet rätt ocli
slätt, såsom deras gelikar. Barnen säga äfven här "läraren" och
"lä-rinna’", när de tala till dem, annars visst icke. Men är lärarinnan
af annat stånd, då säga alla fröken. För öfrigt är tilltalsordet här,
såsom öfver allt bland vår allmoge, I, der de icke kunna säga du.
När folket talar om (ogifta?) personer ur herreklassen, nämna
de äfven dem alltid vid deras förnamn, utan någon titel, äfven
när de tala med deras anhöriga om dem. Det ingår icke i deras
tankegång, att när vi kalla bonden vid namn, han ej skulle få kalla
våra söner och döttrar vid deras namn, de må nu vara löjtnanter
eller doktorer, unga eller gamla fröknar. Jag var en gång närvarande,
då en bonde frågade en herre efter hans son, en myndig ungdom med
akademisk titel, och nämnde denne son rätt och slätt vid hans förnamn.
Af den tilltalades uttryck och förvånade blick märkte bonden, alt något var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1888/0259.html
