Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
sysslar kring tragiska öden. Hon hyste don allmänt
mänskliga önskan att icke misskännas af samtiden — eller
framtiden. Men Ernst Ahlgren hade derjämte den produktiva
personlighetens känsla af att tillhöra samtiden. Sina lifserfaren heter
ville hon — så långt hon hann — helst omsätta i diktens form.
Men äfven den del af heimeslifs historia, som icke nådde bill denna
högsta form af själfmeddelelse, önskade hon icke gömma undan.
Hon meddelade sina lifserfarenheter både muntligt och
skriftligt med mycken öppenhet, åt sina vänner, och hon ansåg att
de af hennes lidanden, som varit föranledda af gängse
fördomar, icke borde gömmas som förtroenden utan komma att
medverka till undergräfvandet af dessa samma fördomar.
Andra af Ernst Ahlgrens vänner hafva lemnat värdefulla
bidrag till skildringen af hennes personlighet *). Då jag
nu det oaktadt söker foga några drag till bilden, sker det
endast på grund af hennes egen önskan, att jag en gång
skulle talja hennes saga.
Men ehuru Victoria Benedictsons enskilda lif, lika väl
som Ernst Ahlgrens offentliga, tål full dager — och skulle
vinna derpå — finnes mycket, som af hänsyn t.ill andra ännu
icke kan meddelas. Dock torde mången anse, att i det
följande tagits allt för ringa hänsyn till de lefvande; de må då
besinna om ej hänsyn till de lefvande stundom måste vika
för hänsyn till de döda.
Af nyss nämda skäl blir det icke mycket jag nu har att
meddela, som ej redan är kändt. Men ur ett rikt stoff får
den ene alltid fram en något olika bild än den andre. Jag
vill här söka ge min uppfattning af Ernst Ahlgrens lif och
skaplynne, så som jag lärt känna dem genom egna intryck,
genom brefvexling och genom meddelanden från de båda som
i lifvet och i döden stodo henne närmast, hennes yngsta
styfdotter, fm M. af Geijerstam, och hennes vän Axel Lundegård.
* *
Ernst Ahlgren yttrade en gång, på det för henne
egendomliga ordknappa, långsamma, och lågmälda sätt, som för
alltid gräfde in sådana hennes ord i ens minne: "Lifsledan
*) So Georg Nordensvans meddelanden i 7—8 häftet 1888 af Ny
Svensk Tidskrift, Gustaf af Geijerstams uppsats i Svea, samt Axel
Lundegårds i Polstjärnan för 188!).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
