Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
ska historien, hvilka jag icke heller trodde på. Mina
föräldrars ömsesidiga fiendtlighet gjorde min ställning till dem
båda skef; jag ville stå väl med dem båda — och jag tvangs
att ljuga för dem båda. Denna barndomserfarenhet har, sedan
jag blifvit vuxen, gjort min sanningskärlek nästan brutal. I
det bela ha de egendomliga förhållanden, under hvilka jag
växte upp, sedermera lemnat djupa spår i mitt lif — — —
–-— Jag tvingades att vara som en gammal
människa, när jag var barn, derför har något af barnnaturn glömt
sig qvar djupt inne i mig. Jag kan vara konventionel i mitt
sätt, men jag blir det aldrig i mina känslor och min
tankegång."
Redan långt förut har Ernst Ahlgren (i En Realist)
skildrat detta sitt barndoms dubbellif och i några skizzer i den
efter hennes död utkomna samlingen (Från Malmö, Ur mörkret,
Tre) får man också en inblick i den slutna- barnasjälens
lidelser och lidanden. Till de senäire hörde de oupphörliga hinder
som reste sig mot hennes önskningar i form af påminnelser om
att hon var flicka. Skilnaden i uppfattning af en flickas och
gosses rättigheter och möjligheter plågade barnet ännu
medan lion sprang omkring och låtsade vara "fars pojke";
motsatsen mellan mannens och kvinnans rätts- och pligtområden
blef framdeles för hennes senare lif ödesdiger. Hennes sista
bikt TJr mörkret är det samlade uttrycket för allt det lidande
som hon erfarit, endast emedan hon varit kvinna, d. v. s. "en
paria, som aldrig kan höja sig ur sin kast."
Själfva stället der Ernst Ahlgren framlefde sin barndom,
en gammal gård i den flacka Trelleborgstrakten, var heller
icke ett sådant, der naturintryck verka befriande.
Skönhets-sinnet hade ej någon näring af en sådan naturens fägring,
som lockar till drömmar ocli väcker lyriska stämningar.
Na-tarsimiet blir hos slättbor vanligen pittoreskt, icke poetiskt.
De få en klar och bestämd iakttagelseförmåga, ett utveckladt
sinne för form och farg, just genom själfva enformigheten
hos det, som ögat möter. Och detta slags natursinne blef
Ernst Ahlgrens. I hennes naturskildringar finnes intet af
lyriker men åtskilligt af målare. Landskapsskildringen är
emellertid icke den starkaste sidan af hennes diktning. Hennes
rikaste naturintryck kommo ej under kontemplation utan under
rörelse; sport var för henne det bästa sättet att träda
i liflig beröring med naturen. Men hennes egenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
