Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
af kvàma stängde henne i viss mån alltid från ett otvunget
friluftslif och längre fram blef sjukdomen det stora hindret
iför hennes natnrnjutning. Denna blef i och genom
sjukdomen af en vekare, mera kontemplativ art. Men när hon från
dödens närhet återvände till lifvet, beröfvade henne lidandet
småningom känsligheten för naturens rogifvande inflytande.
Det är ej den minst olyckliga af lidandets följder, att det
icke blott isolerar från människorna titan hämmar
förbindelsen med naturen genom att göra en både döf och blind.
Ernst Ahlgren var medveten om denna förändring och käxide
den som en del af den stora tomhet hon klagade öfver.
Sinnet for människornas och för djurens lif var dock alltid hos
Ernst Ahlgren starkare än hvarje annat. Hon kunde vända
sig från hvilken härlig naturtafla som helst, för att ifrigt
följa någon ganska hvardaglig företeelse af mänsklig art.
Och detta grunddrag kan skönjas hos henne redan i
barndomen. De gladaste stunder hon mindes, utom friluftslifvet med
fadern, var när lion — mot de uttryckliga förbuden — smög
sig ned i folkstugan (skildrad i hennes senast utkomna
Berättelser och utkast). Genom dessa stulna fröjder
utvecklades tidigt hos henne det förstående af folkets lif, som ger
Ernst Ahlgrens folklifsbilder den geniala, omedelbara,
livarken på "herrskaps71 språk eller i ,1herrskaps"stämning omsatta
uppfattningen af folkets skaplynne. Hon behöfde ej
idealisera bort råheten, för att kunna framkalla äkta medkänsla
med det äkta mänskliga hos folket, emedan hennes sympatiska
blick hade upptäckt det väsentliga, som andra förbise för det
oväsentliga. — Hon ansåg själf att utan denna, barndom och
ungdom på landet, der de fåtaliga intrycken bli så mycket
djupare, och utan dessa ströftåg till folkstugan skulle hennes
diktning saknat ett af dess mest kännetecknande drag. Och
ej blott hennes diktning, utan bela hennes skaplynne,
nämligen dess äkta folkliga rigtning. Hon kunde vinna småfolkets
hj ärteförtroende, hon betraktade icke deras förhållanden
ofvanifrån; hon kände sig tvärtom mera andligt slägt med
daglönaren än med sin egen samhällsklass. Dess, särskildt hvad
kvinnorna vanligen angår, orkeslösa tillvaro var henne en akut
plåga- Arbete och försakelse, till dess man genom arbetet
skaffat sig medel till njutning, sådan var hennes
lefnadsvishet. Hon fruktade njutningslystnaden i samband med
ekonomisk osjälfständighet. "Detta blir den unga generationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
