Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
bott i Versailles, flyttade åter till Paris, der ett gladt och lysande
um-gängeslif inom kort uppblomstrade.
Sällskapslifvet antog småningom en belt annan karaktär, än det baft
under hotel de Rainbouillet’s tid. Den 9tela och sirliga umgängestonen
blef ledig och naturlig, och den högtidliga och omständliga
konversationen blef lätt, lekande och spirituell. De samtalsämnen, som
intresserade det föregående århundradets sällskapsvärld hade förlorat, sin
dragningskraft. En af 1700-talets "salonger" kunde ej, som hötel de
Rambouillet förliknas vid en cour d’amour, der man med djupaste allvar
sökte afgöra hvem som gifvit den bästa definition af begreppet "kärlek",
eller om ej ordet épée i den högre tragedien borde ersättas af det
mera poetiska "gloire" — nu var det filosofiska frågor, nya
samhällsteorier och dylikt kring hvilket, samtalet rörde sig.
Men den största förändring, som sällskapslifvet undergick var
kanske den, att markisen och hertigen måste åt filosofen afstå sin plats
som salongernas hjälte; de som under föregående tidehvarf varit
beskyddade af salongerna, blefvo nu deras beskyddare, De förnäma
herrarne åstadkommo själfva denna revolution genom att uppsöka
filosoferna och draga dem ur den obemärkthet, hvari de hittils lefvat, för
att med dem få diskutera de nya filosofiska och sociala frågor, som
vid århundradets början från England spredo sig till Frankrike.
Äfven damerna deltogo med lif och intresse i dessa samtal, under
det de voro sysselsatta med sitt älsklingsarbete "le parfilage", d. v. s.
att repa upp saker gjorda af guldtråd, ett arbete, som vid denna tid
blef ett allmänt mode. Vid alla tillfällen gjorde man hvarandra presenter
af allehanda föremål, tillverkade af guldtråd: vagnar, bärstolar, djur
m. m. — ungefär som man uppvaktar med buketter i våra dagar.
Sedan den blifvit "parfilerad" såldes den upprepade guldtråden till
guldsmederna. Det påstods att en och annan dam häraf hade en inkomst
af mer än hundra tusen francs årligen.
Först detta besynnerliga mode uppkom, måste herrarna släppa till
sina épaulettefransar och galoner, hvilka damerna helt enkelt klippte
af deras uniformer och repade upp. Men efter en tid räddade
hertigen af Orleans, genom ett listigt påfund, de olyckliga berrarnes
grannlåter. Han lät sätta galoner af oäkta guld på sin uniform och först
sedan de damer, som erhållit privilegium att klippa af och repa upp
dem, väl blandat det oäkta guldet med det äkta, som de förut hade
i sina "påsar", omtalade han sitt påhitt och skrattade hjärtligt åt de
lurade damernas förargelse. Några brefskrifvare från denna tid påstå,
att damerna efter den lexan upphörde att plundra sina manliga vänner
på deras prydnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
