Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Småningom började en och annan, sedan allt flere af denna tids
sällskapskretsar att ordna sig efter samma plan, som hötel de
Rambouillet och att sträfva efter att blifva, hvad detta en gång varit,
medelpunkten för sin tids intellektuella lif. Ingen arbetade med större
framgång på detta mål, än Madame Geoffrin, som lyckades göra sin
"salon" till den mest besökta och den mest ansedda bland dess många
lysande medtäflare — lyckades att göra den, som Sainte-Beuve säger,
"till 1700-talets centrum och rendez-vous", och — hvad som kanske
ej var mindre svårt, än att skapa detta komplicerade maskineri, sora
kallades en "salon" — hon förstod, att under mer än tjugufem år,
från omkring 1750 till 1776, åt sin krets bevara det stora anseende
den en gång vunnit.
Madame Geoffrin var af borgerlig härkomst — hennes far var
kammartjänare hos Dauphine, Ludvig XV:s svärdotter, hennes man
spegelfabrikör— och hon sökte alltid med en nästan ängslig noggrannhet att
iakttaga den anspråkslöshet, hon ansåg tillhöra sitt stånd. Hon klädde
sig med en nästan puritansk enkelhet, och gjorde sig alltid äldre än
hon verkligen var — deri, likasom i mycket annat, tycks hon hafva
tagit Madame de Maintenon till mönster. Innan hon var trettio år
bannlyste hon alla glada färger från sin drägt. Till en person, som
yttrade sin förvåning öfver att hon klädde sig som en gammal gumma,
yttrade hon: "Jag har med flit gjort mig gammal tidigt, för att med
värdighet kunna mottaga ålderdomen, när den kommer på allvar."
Hennes enkla drägt passade väl till hennes utseende, som var
tilltalande och imponerande, utan att vara vackert. "Hennes ståtliga figur,
hennes silfverhvita hår, till hälften doldt af en enkel mössa, knuten
under hakan, hennes enkla, men prydliga drägt, det uttryck af klokhet
och godhet, som hvilar på hennes ansigte, gör hennes utseende både
tilldragande och imponerande", skrifver Madame Suard i ett bref till
en vän, om Madame Geoffrin ungefärligen vid den tid, då hon började
sina mottagningar — hon var då omkring femtio år.
Hennes sätt var imponerande, likasom hennes utseende, det var lugnt
och fullt af värdighet. Hon hade ett skarpt förstånd dertill fin
takt och mycken människokännedom, men hon saknade bildning. Om
sin uppfostran skrifver hon själf i ett bref till kejsarinnan Katarina II:
"Jag förlorade tidigt mina föräldrar och uppfostrades hos min farmor,
som hade godt hufvud, men ingen bildning; kunskaper ansåg hon som
något för en kvinna alldeles obehöfligt. Också lärde hon mig blott att läsa
innantill, och intet mera, men hon lät mig läsa mycket och lät mig
redogöra för hvad jag läst. På så sätt lärde jag mig att tänka och
att tala. Hennes farmors lektioner buro god frukt, ty Madame Geoffrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
