Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Yoro 1500-talets svenskar vänner af ett rikt bord, så voro
1600-talets det icke mindre. Äfven för dem kunde nog trots alla krig
upprepas biskop Henriks gamla rim, "att flere dö af svalg än af svärd".
Det var i allt en storhetstid, man tänkte och handlade stort — och
äfven ätandet och drickandet skedde i stor skala.
Utländingarne förvånades öfver våra ståtliga kalas. Den franske
ministern hos Kristina, Chanut, skrifver 1646: "Depuis huit jours j’ai
passé vingt-huit heures à table en quatre fois. La reine et les
ministres ont tracté M:r L’ambassadeur à festins horribles, pour le pays
en grandeur, et horribles pour nous en cuisine et buveine. Ön en
rapporte les pius honnëtes gens." Och Chanut var ej den ende
främling som förvånade sig.
I sin store monark Ludvig XIV kunde dock fransmännen ha
baft tillfälle se en storätare af första slag. Hertiginnan af Orléana
omtalar i sina memoarer, att hans vanliga mål var fyra tallrikar soppa,
en bel fasan, dito rapphöna, eu tallrik sallat, två skifvor skinka samt
dessutom några andra 3må rätter. Äfven i Frankrike nyttjades stora
kalas. Så omtalas t. ex. att på prinsessan af Contis bröllop bestodos
160 rätter. "Je n’ose vous parler des magnificences de la table",
skrifver M:e de Sévigné, "de peur de vous donner une indigestion". Mera
kunde svenskarne ej gärna åstadkomma. Men i drickande lemnade de
deremot fransmännen långt bakom sig.
Att öfverlästa sig på en tillställning ansågs i Sverige vid denna
tid ingalunda opassande, och man talade och skref derom såsom om
det allra naturligaste. Denua uppfattning låter understundom för våra
öron ganska egendomlig. Så t. ex. skrifver fru Katrina Cruus till siu
herre och man, öfverste Henrik Fleming, att hennes svåger, Claes
Fleming, dött af att han druckit sä mycket, att hans krage strypte honom.
Hon tillägger sedan belt enkelt: "Käre min herre, om du dricker
ett rus, så lös strax upp din krage om halsen!" I ett annat bref ber
samma fru sin man, att ej dricka sig allt för ofta drucken, "ty du
vet huru ondt du plägar ha". Och herr Henrik var ingalunda någon
drinkare, han gjorde eudast som de andra, ban "dyrkade guden
Bac-cbum", eller drack "många skålar" eller "gjorde sig lustig", allt enligt
den rådande uppfattningen ganska oskyldigt. Det bör dock anmärkas,
att det synes varit ett männens privilegium "att taga ett rus".
Aflånga bord brukades med sida, hvita borddukar. På ena
kortsidan satt värden. De förnämsta gästerna i högkarmade stolar under
pell på långsidan, vid den andra kortsidan stod en hofmästare i
en lysande drägt. Han skulle, enligt en gammal ceremonibok, i ett
förnämt hus vara af adel "eller eljes en rätt skicklig och välväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
