Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
person". Vid stora raiddagar voro ej husets damer synliga, och de
torde äfven vid bröllop ocb begrafningar ganska ofta serverats vid
särskilda bord.
Några ståtliga pastejer eller helstekta och rikt utsirade fåglar
prydde midten af bordet. Tallrikarne, understundom blott för
hvarannan gäst ooh endast ett par gånger ombytta, voro af silfver eller
tenn. Glas af olika form eller storlek voro en lyx för tidehvarfvet,
ocb man bestälde deraf nu helt stolt i hemlandet, sedan Melcher Jung
anlagt sin glasfabrik i Stockholm.
Före måltiden nyttjades här som allestädes bandtvagning; en
page gick omkring med fat och handduk. Det var en välbeböflig
ceremoni, då gafflar ännu voro blott ett italienskt snobberi, som ej ens
nyttjades vid hofvet i Versailles förr än under den store monarkens!
Ludvig XIV:s, senare år. En annan page läste bordsbönen.
Det långa bordet dignade under anrättningarnes mängd, och
hof-mästaren skulle se till, att gästerna fingo hvad de önskade. Skålarne
afbröto ätaudet, och de behöfde nog vara många och djupa för att få
samtalet i gång. Då den engelske puritanen Whitelocke var på stor
diner hos Erik Oxenstierna, berättar ban, att för hans skull druckos inga
skålar, men samtalen voro också högtidliga och afmätta. Den svenska
espriten var nog dä som nu, för att begagna Tegnérs ord, buteljerad.
Rätternas antal voro på en större raiddag 50 till 60, i
hvardagslag hos de rike 10 à 12 rätter. Af soppor serverades alltid ett
par slag, och fisken åts efter köttet. Af detta senare hade man äfven
i hvardagslag hos de förnämare alltid en stor mångfald, färskt och
salt, tamt och vildt, ofta blandade tillsammans på det mest fantastiska
sätt och med starka kryddtillsatser. Så kommo flere olika efterrätter,
sedan ost och smör, slutligen konfekt och frukt.
Bland egendomliga rätter må märkas en mycket omtyckt:
syltade fåglar. De koktes vanligen i honung, peppar, ingefära och
nejlikor, och nyttjades såsom någon slags mellanrätt. Det kunde vara en
vanlig rätt, då det här i Sverige var mycket godt om vildt. År 1656
betalades t. ex. i Stockholm 4 öre för en bjärpe och 12 för en orre.
Af detta synes, att man ännu värderade dessa fåglar endast efter deras
storlek. Olika slag af vildt såsom rådjur och vildsvin ansågos såsom
kalasmat. Likaså kalkoner samt stora massor af kramsfågel, t. ex.
sidensvansar. De under Medeltiden så vanliga påfåglarne — det
omtalas att man då hade på egendomarne bela skockar af dem — tyckas
nu i stället blifvit försmådda. Salt kött, fläsk och korf nyttjades äfven
på kalas och voro de rätter, som mest förfärade fransmännen, hvilka
ansågo salt mat både tarflig och ohelsosam. Af soppor funuos mest
Dagny. 8 a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
