Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
satta i den svenska jorden, hvilka icke utan detta upprop hade
kommit dit, så skall jag glädja mig öfver att mitt arbete i denna
tidskrift icke varit utan frukt, och jag skall med stor tacksamhet
anteckna antalet i mitt sista årshäfte af Dagny.
A. K-dt.
Balder.
För deri, sora blifvit riktigt uttröttad af det febrila
lifvet i eu hufvudstad, der det eua intresset efter det andra
sticker fram med hundra hufvuden, der musikaliska och
intellektuella frestelser och filantropiska pligter öfverallt taga
tid och krafter i anspråk långt öfver förmågan, kan ibland
en sjukdom blifva nästan välkommen. Man bäddas ner,
rummet göres halfmörkt, de sjuka nerverna känna liksom om en
sammetslen hand strök dem till ro, när denna härliga tystnad
fortfar timme efter timme. Läkaren kommer, undersöker,
förklarar att det är ingen fara. Du behöfver bara stillhet, får
ej oroas, ej taga emot någon. Han ger sina föreskrifter till
din gamla trotjänarinna, tillsäger henne på det bestämdaste
att. hon håller tyst omkring dig, så blir allt snart bra igen.
Och så nickar han och försvinner.
Och från denna stund ser du ingen mer än henne, som
pysslar ibland omkring dig som en öm, tyst moder, meu
största delen af dagen är du ensam.
Tystnad! Ensamhet! Nej, hvilken lycka! Att med ens
ryckas ur alla dina jägtande förbindelser till den öfriga
världen! Att stillhet och* ro i en hast blifvit dig en pligt,
som du törs och får njuta, i stället för en lockande frestelse,
som måste bekämpas — är icke detta oskattbart?
Ocli nu först känner du riktigt liur trött du är vid detta
onaturliga, uppjagade lif, som är vårt århundrades pest.
Ändtligen får du nu slippa lefva med i hvirfveln, du far tid att
söka reda på ditt eget fattiga jag, att lyssna till de röster,
som tala inom clig och som hittills döfvats af världsbullret.
Du får tänka en tanke till slut, får sanala dina intryck och
erfarenheter och lefva dig in i dina minnen.
En enslig fluga surrar någon gång, bullret från gatan
hörs bara som ett oredigt sorl, den svala luften i ditt sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
