Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’210
1’ör att gifva rli åt sina små, och då syntes hennes rygg bred
nog att bära förtryckets börda, hvilken fastgjordes med den
oundvikliga nödvändighetens band."
Och jag blickade in i hennes ögon och såg der
århundradens förfårande tålamod; marken var våt af hennes tårar
och hennes andedrägt kväfdes af sanden.
Och jag sade: "Har hon någonsin försökt att röra sig?"
Och han sade: "Stundom har det ryckt i en lem. Men
hon är klok; hon vet att med sin börda, kan hon icke resa sig."
Och jag sade: "Han, som står bredvid henne, hvarför
öfvergifver han henne icke och går sin väg?"
Och ban sade: "Han kan icke, — se!"
Och jag såg ett bredt band, som låg utåt marken från
den ena till den andra, och som band dem samman.
Han sacle: "Så länge hon ligger der, måste han stå kvar
med henne i öknen."
Och jag sade: "Vet ban hvarför hon icke kan röra sig?"
Och ban sade: Nej."
Och jag hörde ett ljud som om något brustit, och jag
såg att bandet som fästat bördan vid hennes rygg hade gått.
itu, och att bördan rullat ned till marken.
Och jag sade: "Hvad betyder detta?"
Och ban sade: "Muskelkraftens herravälde är
förgånget. Nervkraftens välde har dräpt det med den knif det
håller i sin hand; tyst och osynligt har det funnit sin väg fram
till kvinnan, och de mekaniska uppfinningarnas knif har
af-skurit hennes bördas band. Den oundvikliga nödvändigheten
fins icke mer. Nu kan hon resa sig."
Och jag såg att hon ännu låg orörlig på sanden med
öppna ögon och utsträckt hals. Och hon tycktes spejande
skåda bort till den fjärran ökenranden efter något, som aldrig
kom. Och jag undrade om hon sof eller var vaken. Men
plötsligt skälfde hennes kropp och en ljusglimt lyste i hennes
ögon så som en solstråle lyser i ett mörkt rum.
Jag sade: "Hvad är detta?"
Han hviskade: Stilla! en tanke liar vaknat inom henne.
"Skulle jag kunna resa mig?"
Och hon lyfte sitt hufvud från sanden, och jag såg
urhålk-ningen, hvari hennes hals så länge ha,de hvilat. Och hon
blickade ned mot jorden och upp mot himlen och äfven till honom
som stod vid hennes sida. Men han vände sig bort ifrån henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
