Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’261
Ställen blott upp det krafvet klart och bestämdt, och drifven det sedan
igenom i lag och sed.
Skalden själf har ju i sitt allom bekanta föredrag om engifte och
månggifte yrkat att lägsta äktenskapsåldern för kvinnnor må af seden
sättas till 21 år. Den som skrifvit dessa rader har gått ett steg
längre. I sin bok om kvinnofrågan har jag utvecklat skäl för, att
denna åldersgräns bör och utan olägenhet kan fastställas genom lag.
Men, — säga de tviflande, — dermed lära väl ej alla olyckliga
äktenskap försvinna ur världen.
Nej visst icke, — svara vi, — de olyckliga äktenskapen lära ej
försvinna ur världen, så länge människans hjärta grumlas af egennytta
och ondska och alla brister. Men egennyttan får trängre spelrum, då
kvinnan mindre ofta behöfver söka en man för att "blifva försörjd",
eller jämvigten i könens antal blifvit återstäld, — hälst om samtidigt
det göres lättare för mannen att sätta bo. Och den myndiga kvinnan,
sora i lättsinne går och kastar bort sig själf, — henne hjälper hvarken
lag eller sed, om hon ej vill hjälpa sig själf.
Att domen mildras öfver en kvinna, som nödgas bryta en henne
ovärdig boja, är godt och väl. Men det är icke det, som är
hufvudsaken. Bästa medlet mot dåliga äktenskap är icke att upplösa dem,
utan att förekomma dem. Och det bandet, som der är knutet, är
dock ämnadt att vara för lifvet Är det knutet väl och med vett
och vilja å båda sidor, ve då den, som leker dermed.
Vi beträda en farlig väg, om vi fästa så stor vigt vid tvånget
att lösa ett olidligt band, sedan långa år af elände gått förut, att vi
derför glömma att se till, det ingen af oss tvingas att knyta detta
band, innan det kan ske med full frihet och sundt omdöme. Först
och främst må samhället, i hvad på det beror, så ställa sina lagar, att
det steg, som afgör två människors och väl äfven kommande slägtens
öde, ej må tagas innan det skor i frihet, men under ansvar.
Se, det är — mena vi — hvad man har att lära af den blida
Ragnis öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
